Tänk vad tiden går fort...
Såg reklam för Stayfriends på aftonbladet så av nyfikenhet klickade jag mig in. Insåg att det är 22 år sedan jag gick ut 6:an och lämnade den trygga världen. 22 år sedan....jag som lever i tron att jag är 23 år, hur går det ihop?
När chocken om hur länge sedan det var lagt sig så lyckades jag hitta igen några gamla klasskompisar. Vi hade ingen jättebra sammanhållning i vår klass o det är inte många man har kontakt med men visst blir jag ändå lite nyfiken på hur deras liv ser ut idag. Tillsammans gick vi med händerna krampaktigt i våra föräldrars in i ett klassrum för 27 år sedan, följdes åt nästan dagligen i 9 år för att sedan spridas ut över hela vårt avlånga land. Vi har delat kvarsittningar, lekt allt från kurragömma till ryska posten ihop och under denna period lärt oss att livet kan vara tufft men också alldeles underbart. S
Bara genom att läsa listan med alla namnen så ser jag att några av dem har gift sig, kul!
Men fler frågor väcks i mig, har de barn? Hur tillbringar de dagarna? Trivs de med sina liv? Har de förverkligat de drömmar de hade som barn?
Om ett år börjar min son skolan, då börjar hans stora äventyr. Då kommer han tillsammans med ett gäng jämnåriga bilda en "klass" som tillsammans ska tampas med läsefröknar (vår såg ut som Dracula o var ingen lek), flourtanter (hemska människa) , läxläsning och kärleksbekymmer.