IKEA

Finns det ett liv efter IKEA? :)

Har idag varit en tur till Haparanda o IKEA. O nu är orken o pengarna slut. Dessutom så var jag dum nog att nästan bara handla saker som innebär extra jobb, har införskaffat massor av lådor i olika sorter, storlekar o förger för nu ska här bli ordning o reda. Fattade jag inte innan att det innebar massvis med städning o rensning???? Tacka vet jag när man handlar skålar, servetter o möbler, då får man valuta för pengarna. :)

Stannade till på Toys´r us i Luleå på vägen upp, vilken otroligt bra leksaksaffär det är. Eller så är man bara så less Barnens hus o uppskattar förändringen. Det blev alldeles för många leksaker till Oliver så det blir att gömma undan o ge lite eftersom. Får inte skämma bort honom mer än vi redan gör. Men visst är det svårt att inte skämma bort sina barn? Älskar ju honom så mycket att man vill ge honom allt och lite till!!

Oliver sover hos farmor o farfar i natt. Har fått åka skoter med farfar, då de körde fast med skotern så var de tvungna gå hem o hämta en spade. Oliver som är så lätt gick med lätta steg på skaren medan farfar fick plumsa i djup,djup snö med Oliver ständigt undrande varför farfar gick så sakta. O när de sen nådde vägen så kunde Oliver inte förstå varför farfar helt plötsligt hade så bråttom, förstod nog inte hur jobbigt det varit för farfar att gå i snön :)

Hoppas bara han inte tar knäcken på farmor o farfar innan imorgon!

Fredagsunderhållning för tant

Jag är en tant! Eller i alla fall gammal o tråkig nog att anse att Så ska det låta är riktigt bra fredagsunderhållning. Speciellt idag med sångfåglarna Sibel o Sonja Alden kompletterat med Brolle o Markolio. Var längesen jag haft gåshud av att höra någon sjunga men Sibels tolkning av Sista morgonen och Brolles underbara In the getto. När Sista morgonen låg på hitlistorna var jag 13-14 år, hade just blivit tonåring o minns att jag o min då bästa kompis spelade den låten om o om igen samtidigt som vi tyckte synd om oss själva olyckligt kära som vi var. Många år har gått sedan dess o många fler gånger har mitt hjärta brustit men det är fortfarande en väldigt vacker låt o Sibels tolkning av den var bättre än orginalet.

Visst är det mysigt att bli påmind om gamla låtar. De flesta av oss har minnen till olika sånger o samtidigt som man påminns om sånger man glömt så påmins man kanske om händelser man också glömt.

Tillbaka till Så ska det låta o just nu Brolle show (Otroligt nog så spelade Brolle på vår "jobbfest" hösten 2007, det var riktigt mäktigt. En fest som på många sätt nog var den mäktigaste jag kommer få gå på i mitt liv)

Imorgon blir det ev IKEA så måste hinna kolla vad som ska shoppas.

Liten börjar bli stor

Att få barn är en omställning som är svår att föreställa sig innan man väl är där. Den lilla varelsen tar all din tid o uppmärksamhet i besittning och det är inte konstigt att skilsmässor/separationer är vanligast när man har barn som är mellan 0-5 år. Under småbarnsåren är det svårt att finna tid och ork att vårda kärleken o förhållandet, ofta blir det inte tid över för mer än att arbeta och sköta om hem och barn.

Oliver börjar närma sig 4.5 år och nu först kan det hända att vi får en liten barnfria stund i vardagen. Idag har vi fått ha en sån stund, under en timme hälsade Oliver på hos en kompis och genast så känner jag behovet av att utnyttja denna lilla stund på bästa sätt. En timme går fort men var i alla fall en möjlighet att stanna upp en stund och det ska man inte missa att utnyttja. O även om det kan vara skönt med en liten stund av lugn o ro för oss föräldrar så är det ännu roligare att Oliver hittat vänner som han trivs med.

O imorgon blir han hämtad av en tjejkompis, får följa henne hem o leka, äta o ha myskväll där. Det är verkligen tecken på att den lille håller på att bli stor och i takt med det så ökar tiden för oss vuxna att få tid tillsammans, gäller bara att ta vara på den.

Njut

Vilket otroligt underbart väder som erbjuds idag. Eftersom jag är deltidssjukskriven så har jag haft förmånen att få ta en promenad o njuta. Överallt möttes jag av barn med längskidor på fötterna eller i famnen som strålade i kapp med solen. Många av dem så små att de knappt orkar bära de långa skidorna men oj vad man blir varm i hjärtat när man ser dem o minns tillbaka på de frilufsdagar man hade i sin barndom. Alla gånger man packat ryggsäcken med ostmackor o fyllt sirapsflaskan med saft o full av förväntan gått till skolan med de stora, otympliga skidorna. O tänk att snart är Oliver stor nog att få uppleva detta, det ska bli så spännande att få följa honom o hans kommande äventyr.

Dags att skynda sig ut i solen igen efter att ha sett Charlotte Kalla visat hur skidåkning är när det är som bäst, grattis till bronset skidtjejer!

Sol

"Soligt o fint väder till helgen - sol i hela landet " är det första som möter mig på aftonbladets hemsida. Jippi...äntligen är våren på väg och man kan planera för en helg där vi får "bo" i våra skiddressar, dricka varm choklad o bara njuta av att vara ute. När jag surfar in på smhi:s hemsida så visar väderkartan för Skellefteå en sol på fredag men i helgen verkar vi inte få se skymten av någon sol. Ibland kan man verkligen få känslan av att "i hela landet"betyder Stockholm o dess förorter.

Men å andra sidan kan ju smhi ha fel o aftonbladet rätt även om smhi allmänt känns trovärdigare än aftonbladet.

Vilket väder det än bjuds på så börjar det närma sig helg och en vecka som denna är extra skönt att den snart är slut och det är alltid något att glädjas åt.

O så är det ju Greys anatomy snart..ni missar väl inte det ;)

Födelsedag

Även om det är trevligt att folk tar sig tid att fira mig på min födelsedag så måste jag säga att det också är ganska skönt när firandet är över o lugnet återfinner sig i lägenheten. Det är ett trött o tomt huvud med en numera gammal kropp som försöker få till lite bloggande.

Födelsedagar är ett tillfälle med mycket prestationskrav för mig. Eftersom jag vet vi kommer att få främmande så känns det viktigt att det är städat o hur lätt är det att hålla hemmet städat med en fyraåring som springer o lägger saker överallt? Dessutom ska det finnas en perfekt tårta o massor av perfekt fika plus att jag ska vara en perfekt värdinna. Inte är det konstigt att jag är slut efter födelsedagsfirandet. Tur man bara fyller år en gång om år o vi inte är så många i familjen.

Egentligen vet jag att det rätta av mig skulle vara att strunta i prestationstänkandet men det är inte alltid vi gör rätt även om vi vet vad som är det rätta.

Men fina presenter har jag fått, bland annat en kamera av min sambo som förhoppningsvis även leder till några roliga o fina kort på bloggen. :)

Att uppskatta det man har

När man inleder en fotbollsmatch så vet man att speltiden är 90 minuter och efter 45 är det halvtid men hur långt livet är kan vi aldrig veta och därmed är det svårt veta när man ska summera för halvtid. Men jag har svårt tro att jag kommer att uppnå en så hög ålder att jag inte redan passerat halvtid men någon summering o reflektion över vad jag åstadkommit o uppnått hittills i livet har jag inte vågat mig på.

Men dagligen påminns jag om hur mitt liv förändrats sedan jag blev utbränd, det finns ett liv före som innehöll för mycket av allt och det finns ett liv efter där det mesta försvunnit och som många gånger påminner mig om att mitt liv just nu inte är mycket till liv. Enkla vardagliga saker som att äta en god middag, ta en joggingtur, träffa vänner för en lunch eller att gå på fest är exempel på saker jag uppskattade att göra tidigare men som idag inte är möjliga pga trötthet och fysiska skavanker till följd av min utbrändhet. För mig har det varit viktigt att hela tiden försöka vara positiv, försöka se framåt o hoppas det ska vända men det är inte alltid lätt.

Stunder som dessa känner man sig extra tacksam för att Oliver finns, för även om livet på många sätt inte är som jag skulle önska så är jag så otroligt glad över att jag har förmånen att ha en underbar son och få möjligheten att se honom växa upp. Men kan samtidigt inte låta bli att tycka det är synd att jag inte uppskattade mer de små sakerna i vardagen när jag hade dem. Varför är vi så dåliga på att uppskatta det vi har, ofta inser vi inte vikten av dem förrän vi förlorat dem vare sig det är en vän eller möjligheten att kunna äta eller köpa vad vi vill.

Nu skriver jag varje kväll ned 7 saker jag är tacksam över, ett tips från Mia Törnbloms bok Självkänsla Nu. Även om jag haft en riktig tung dag så finns det alltid saker jag kan plocka fram att vara tacksam för.

Mitt tips till dig är, se på vardagen med andra ögon o påmin dig själv om allt du har att vara tacksam över. Då blir det dessutom lättare att uppskatta det du får!

Bullbak

Dagens skörd. Ett gäng med nybakade saftiga kanel och vaniljbullar, nart uppätna.

Upptäckte smått chockerad att bullarna i frysen som var bakade för min födelsedag var försvunna, en bulle lite nu och då har lett till att i frysen fanns bara brödsmulor kvar. Påminner om den förvåning jag upplever efter att ha använt VISA kortet när jag gjort några ärenden på stan. De små utgifterna ger inte känslan av att man förbrukar några pengar men när kontoutdraget dyker upp känns det som att någon förskingrat pengar från mitt konto, min uppfattning av saldot stämmer aldrig överens med verkligheten. :)

Både almanackan o de grå hårstrån som med rekordfart förökar sig avslöjar att dagen som förvandlar mig till "tant" är nära så det var bara att ägna söndagen åt bullbak.

Nedan följer ett recept på bullar som jag kan rekomendera till den som vill baka saftigare bullar och inte är rädd för någon extra kalori.

Vetedeg:

175 g margarin

3 dl mjölk

2 dl grädde

1 pkt jäst

1 dl vanlig sirap

1 ägg

1½ tsk malen kardemumma

1 nypa salt

Ca 14 dl vetemjöl

Fyllning:

margarin + socker + kanel

Garnering:

Uppvispat ägg o pärlsocker

Smält margarinet, häll i mjölken/grädden.Blandningen ska vara ca 37 gader vid vanlig jäst, ca 40 grader vid torrjästHäll blandningen över jästen och blanda väl.Tillsätt ägg, sirap, salt, kardemumma.

Häll i ca 10 dl vetemjöl och bearbeta väl, tillsätt vetemjöl tills degen känns fast och fin.

Låt jäsa ca 40 minuter, knåda degen, låt jäsa ca 30 minuter (lång jäsning ger fylligare smak).Dela degen i 3-4 delar, kavla ut till ca 3 mm.Fördela fyllningen och rulla ihop till en stor cigarr.Skär i lagomt stora bitar och lägg i bullformar.

Låt bullarna jäsa under duk i ca 20-30 minuter.Pensla med ägg och strö pärlsocker på bullarna

Grädda i mitten av ugnen i 225 grader tills bullarna fått fin färg.

Lycka till!

Om någon vill provsmaka innan de bakar själva, välkommen att hälsa på :)

Lördagen

Varmare väder innebar blåsigare väder. Men det finns ju inget dåligt väder utan bara dåliga kläder så vi byltade på oss och tog en tur till Kågefjärden för att träffa skogsmulle och prova den omtalade långfärdskridskobanan. Personligen känner jag mig tryggare på is med fast mark under än flera meter djupt vatten men frihetskänslan att sväva fram på en öppen is är mäktig. Men aktiviteter av detta slag är precis som andra uteaktiviteter mycket trevligare en solig o vindstilla vinterdag. Men förhoppningsvis så har vi många vackar vinterdagar framför oss o då blir det att packa kappsäcken med varm choklad, ostmackor o andra godsaker för en skridskotur med picknick. Längtar redan.....

Nu laddar vi för matchen Skellefteå AIK - Rögle, ska bli spännande att se om Oliver klarar av att sitta stilla hela matchen men för säkerhetsskull tar vi med godis o läsk när småbenen börjar pillras.


Oliver övar sig på att åka på ett ben i AIK tröjan, dagen till ära!

Äntligen fredag

Äntligen fredag o äntligen lite varmare ute så det går att befinna sig utomhus utan att frysa fast om man står stilla. Nu när temeperaturen sjunkit har Oliver fått åka lite skridskor för att få ut lite av den energi hans samlat på sig under en vecka inne.

Helgens planer är inte spikade ännu men imorgon lutar det åt barnteater eller ishockey för hela familjen.

TV:n står på bredvid mig med Rikard Sjöberg i Postkodsmiljonären. Betalar tv 4 honom för dåligt så han inte har råd att gå till en frisör. Ser inte ut som han kammat håret på flera veckor och inte klippt sig på flera år.

Nu blir det att softa i soffan framför på spåret finalen. När man inte själv kan resa får man se världen genom tv rutan :)

Utmaning antagen igen

Dagens låt: Tvättmaskinens surrande
Dagens mående: Förutom hopplösa magproblem, klantighet o SAIK:s förlust ganska uppåt
Dagens frisyr: Mössa
Dagens smink: Underlagscreme, ögonskugga, mascara osv... as usual
Dagens klädsel: Leggings, jeanskjol, top, väst, täckbyxor
Dagens roligaste: Olivers sjörövarfest på dagis o VM silver
Dagens planer: Var lönesamtal, sjukgymnast o klädshopping på stan. Uppfylldes!
Dagens vill ha: Ny kamera
Dagens saknad: Som alltid, mamma i himlen
Dagens drog: Magmediciner
Dagens tråkigaste: Skellefteå AIK:s bedrövliga insats i dagens match o kylan ute
Dagens finaste: Olivers spontana "Jag älskar dig" tillsammans med en stor kram till sin pappa
Dagens måste: Magmedicin, mössa o täckbyxor
Dagens dricka: Vatten
Dagens köp: Plåtask, pysselbok till Oliver o en svart kjol till mig
Dagens lunch: Lunchstängt idag :)
Dagens kärlek: Oliver
Dagens skratt: Min egen klantighet o Olivers nysiga uttalanden
Dagens tanke: Jag har mer besvär med mig själv än med någon annan människa jag träffat :)

Utmaning skickas vidare till den som känner sig manad!

Matutmanad

Utmaning från Sandra antagen. Utmaningen går ut på att delge de fem äckligaste maträtter man vet. Lätt utmaning för en mig som är riktigt kräsen o knappt går bjuda på nåt :)

1. Isterband (Tvingades äta det som liten trots magsjuka.)
2. Janssons frestelse (fy för ansjovis)
3. Pölsa (vad är det egentligen i den sörjan?)
4. Lever (Inälsvmat kan gärna få stanna inne)
5. Ärtsoppa (Äter någon det frivilligt?)

Utmaningen skickas vidare till eventuella läsare :)
Kommentera gärna!

Av gammal vana

Har ni tänkt på hur mycket saker man gör av vana, ibland saker som går av automatik och ibland för att det ger en känsla av trygghet. Jag kom på mig själv nyss när jag lastade glass o banan i en skål att jag egentligen inte var särskilt sugen på glass. Även om glass alltid är gott är det väl himla onödigt att äta det om man inte är sugen, de extra kalorierna kan jag gott vara utan. Den egentliga anledningen till att glassen nu ligger i min skål är att jag måste äta något när jag sitter framför tv:n, uppenbarligen verkar det fungera som en reflex. Så fort jag sätter rumpan i soffan börjar suget efter något sött o gott. Det har blivit en (o)vana.

Många vanor jag skaffat fyller också mitt behov av trygghet. Som tex att sätta sig på samma stol varje gång man kommer in i ett rum man besöker fler än en gång (exempelvis klassrum) eller att sitta på ungefär samma ställe på bussen. Andra beteenden har utvecklats till vanor som underlättar min vardag, exempelvis att jag alltid tar av/på höger lins först och därmed minskar risken att förväxla de två linserna. Eller genom att oftast lägga nycklarna på samma ställe spara mycket tid i att slippa leta dem. Men att ha för mycket vanor kan vara riktigt tråkigt också.

Läste nyligen en artikel om att trimma hjärnan och ett av tipsen i den artikeln var att göra något oväntat, att överaska sig själv. Genom att göra oväntade saker ökar kreativiteten o man förbättrar förmågan hitta lösningar på problem. Varje gång vi tänker en tanke bildas tydligen en tankebana och tänker/upprepar vi samma saker trampas en tankestig upp o bildar ett tankespår o samma sak gäller för rörelser vilket är anledningen till att vi efter övning tex kan bli bra på att dansa. Men genom att utsätta hjärnan för nya intryck måste nya stigar trampas upp o vi vidgar våra vyer.

O vem vill inte ha en trimmad hjärna o vidgade vyer? Så nu blir det till att prova bryta lite rutiner; äta något nytt till frukost, gå en annan väg till jobbet och handla på en annan ica affär. Men att ta bort vanan att äta något gott framför tv:n det vore väl dumt :)

Klantigt

Dagens lönesamtal gick bra och för att fira att det nu var gjort blev det en sväng på stan. Jag vet att jag inte borde och att mina vanor är för dyra i förhållande till min inkomst men idag gick det inte låta bli att handla. Har länge sneglat på de fina franska plåtaskarna från derrierelaporte o tyckte att det idag var läge att slå till. Blev en ask till min asysaker i hopp om att få ork o inspiration att städa bland dem. Synd bara de är så dyra för skulle vara roligt ha några i skafferiet till kakao, te och socker också.

O på tal om kök så ägnade jag alldeles nyss 30 minuter med att städa upp i köket efter dagens ena superklantiga händelse. Hade inte satt fast korken ordentligt på Gaviscon flaskan så när jag skakade den så flög korken iväg och köket fylldes av Gaviscon. Ni som är bekanta med Gaviscon vet vilken härligt klibbig o seg konsistens det har så det blev en hel del städning men känns fortfarande som att det ligger en glansig yta på vårt laminatgolv och skyddar mot halsbränna :)

Klantade dessutom till det hos sjukgymnasten under förmiddagen. Det fanns en tv som visade dagens spännande skidskyttestafett i "gymmet" så medan jag utförde mina övningar följde jag samtidigt tävlingen och fokus låg mer på tv:n än på utövandet av övningarna. När jag i en övning skulle placera en pilatesboll mellan mina fötter och föra den uppåt mot ansiktet så tappade jag bollen och den studsade hårt ner bakom mig och bara några centimeter från huvudet på farbrorn som låg bakom mig. Snacka om pinsamt. Men jag hade tur nog att skidskyttestafetten var så spännande att folk snabbt fick annat att tänka på än min klantighet.

Grattis till VM silvret skidskyttelandslaget

Marknadsföring

Imorgon är det dags för lönesamtal med chefen. Ska bli intressant höra vad hon tycker om min arbetsinsats, synd bara att det är så svårt att marknadsföra sig själv. Det är bara att hoppas chefen uppskattar o ser vad man gör och belönar mig rikligt :)

Läste precis på aftonbladets hemsida om att SVT:s team varit med om en otäck olycka på väg till skidsvenskarnas VM by. När man läser svt:s vinterblogg så har de själva skrivit om olyckan som på inget sätt varit otäck utan en liten ihopstötning av mindre kraft än två radiobilar. Varför måste media krydda historien för att göra den intressant? Ifall jag skulle använda samma metod imorgon på lönesamtalet så skapar jag mycket att leva upp till o det är bara dumt även om det skulle vara kul med nägon extra tusenlapp i börsen. :)

Små tingen i livet

Varje morgon slår vi upp ögonen ovetande om vad som väntar oss under dagen, vissa dagar har man många aktiviteter inplanerat men det dyker alltid upp oväntade händelser så riktigt säkra kan vi inte vara på hur dagen kommer att se ut och en himla tur är väl det.

Ofta är det just de oväntade o oplanerade sakerna som påverkar hur vi upplever vår dag och vilket humör vi är på. Den försenade bussen, maten som hamnar i knäet o gör en stor fet fläck på de nyinköpta byxorna eller papperet som fastnar i kopieringsmaskinen är några exempel på händelser som jag inte planerat men som jag låter påverka mitt humör o min dag negativt. Eller som idag, ett gräl med min sambo. Det var inget jag planerat men jag kände mig sur, vresig och inte alls på något gott humör.

Men det är tur att det ofta inte behövs så mycket för att jag ska bli på gott humör igen. Med blodsockernivån i fothöjd o på dåligt humör satte jag mig med min lunch och ögnade igenom morgontidningen. När jag kom fram till tv-sidorna och upptäckte att Greys anatomy har premiär idag igen så blev jag så otroligt glad. En så liten sak betydde just då för mig så mycket och helt plötsligt kändes livet lite lättare.

När jag mått som sämst har jag försökt klamra mig fast vid saker som fått mig må lite bättre om så för en liten stund o en av de saker som gav en stunds hopp var att se Greys anatomy. Köpte alla boxarna och har sett serien från början eftersom jag tidigare inte tagit mig tid att se tv-serien.

Att sedan sätta sig vid datorn och få se en god väns dotter ta sina första steg fyllde mig med än mer glädje. Jag blev glad bara av att läsa om att hon idag tagit sina första steg men att dessutom få se dem var en mäktig upplevelse att få dela med föräldrarna. Minns själv glädjen när min son tog första stegen, det är en milstolpe i varje barns liv.

Dagen är långt ifrån slut än och många saker som kan påverka mitt humör kan fortfarande hända men jag uppmärksammade att man ska aldrig underskatta de små tingen i vardagen för det är ofta de som ger störst glädje genom att ske oväntat.

Ordet inte

Varför använda sig av ett ord som det sägs att vår hjärna inte förstår? När jag tänker på det så tycker jag såklart att det låter heldumt men likafullt så kan jag inte låta bli att använda det. I vår familj används detta ord oräkneliga gånger under en dag, i olika konstellationer beoende på vem som uttrycker det.

Oliver genom uttrycket "ska inte"
Vi vuxna genom uttrycken "får inte" (till Oliver) o "borde inte" till oss själva
O alla i familjen genom uttrycket "vill inte"

Ordet jag avser är alltså ordet inte.

Med en trotsig fyraåring som ständigt testar gränserna hamnar vi ofta i situationer där det känns som ordet inte bara måste var med. Oliver får inte göra vissa saker och han är själv helt övertygad om att han inte vill och inte ska göra vissa saker. Då finns det ju de som hävdar att hjärnan inte förstår ordet utan bara uppfattar orden får, ska, borde och vill. Betyder det att jag tillbringar dagarna med att uppmuntra Oliver att göra det jag absolut inte vill att han ska göra? O om det är så att hjärnan inte kan uppfatta ordet inte, varför ska det då vara så svårt att hitta sätt att uttrycka sig utan att använda det ordet?

Allra helst skulle jag förstås önska att jag inte hamnade i situationer då jag behövde använda det över huvudtaget. (tolkade min hjärna det som att jag vill hamna i såna situationer nu? :) )

Ska bara

Fritiof har namnsdag idag! Det var en av alla "ska bara" saker som Oliver var tvungen att göra innan han skulle ta på sig overallen imorse.
Jag; Kom o ta på dig overallen
Oliver; Ska bara se vem som har namnsdag i bolibompa idag
Jag; Aha, var det Fritiof. Läckert namn men nu måste vi gå till dagis så kom o..
Oliver; Ska bara se Ubbe o Tess
Jag; Nej, vi har inte tid att se det idag för mamma o pappa måste åka på jobbet så kom nu
Oliver; Men mamma, ska bara skotta lite med traktorn o sen parkera den..

Det bor allt en liten Alfons i min Oliver, många "ska bara" och det är lätt att förstå honom för han känner inte någon stress över att måsta komma till jobbet i tid utan han känner att just nu vill han se tv eller skotta med sin traktor. Men det bor också en Alfons i mig o jag tror inte jag är ensam. Tankar som "ska bara sätta på en tvättmaskin innan jag börjar med maten" "ska bara plocka undan här, torka lite där o fixa lite med blommorna innan jag sätter mig framför tv:n" eller framför allt "ska bara äta en godis / ett kex till".

Men morgnar som dessa är jag oerhört tacksam över att vi har flextid på jobbet så att man med tålamod lugnt kan förklara för Oliver att vi måste gå på dagis nu men att traktorn gärna får skotta när vi kommer hem igen istället för att jättestressad måsta stoppa en skrikande o oförstående son i overallen o komma till jobbet sen o på dåligt humör. Flextid är en rättighet alla småbarnsföräldrar borde ha!

Läste i senaste mama att det blir fler o fler daggare (smitit lite tidigare från jobbet för att hämta sin sötnos). Att arbeta heltid med små barn ger lätt dåligt samvete över barnens långa dagar på dagis så visst är det underbart om föräldrar som har möjlighet att smita tidigare gör det så länge man gör det jobb man ska. Detta har väckt reaktioner hos barnlösa på vissa arbetsplatser som menar att de är ointresserade av sina jobb. Nej säger jag då, det handlar inte om det utan om att som förälder försöka räcka till för sin familj, sitt jobb o sig själv på bästa sätt. Faran ligger i att man aldrig blir ledig eftersom många loggar in på jobbmail / skriver utkast till morgondagens möten etc när barnen somnat o de egentligen skulle få koppla av.

Tisdags kvällen

Har tillbringat tisdagskvällen framför mästarnas mästare. Lagom lättsam tisdagsunderhållning, uppskattade speciellt "blindbock-tävlingen" i kvällens avsnitt. Iklädda ögonbindel och hjälm skulle deltagarna ledas genom en labyrint via muntliga instruktioner, utmaningen bestod i att två röster parallellt gav olika instruktioner så de var tvungna fokusera på att lyssna på rätt röst. Själv skulle jag inte kunnat skilja de två rösterna åt och därmed tagit två steg fram följt av två steg bak och förmodligen i slutändan gått runt i en cirkel övertygad om att slutligen komma fram till målet :)


Det är som i verkliga livet. Periodvis går jag runt i cirklar utan att förstå det men å andra sidan så brukar man alltid komma fram till sitt mål i slutändan eller i alla fall så har jag hittills alltid hittat hem innan det är läggdags.

Om man som jag är en "duktig flicka" och ständigt måste prestera (därav namnet prestationsprinsessan) så är det inte helt lätt att starta en blogg och inte låta prestationsångesten bli för stor. Att min sambo finner större intresse i att läsa bloggen om mannen som blev trött än min har jag full förståelse för. Mig tillbringar han ju kvällarna med o det är nog alldeles tillräckligt :)

Men förhoppningen är att när jag kommit igång med bloggandet så ska inläggen vara mer givande o intressanta än detta virriga inlägg...

Ha det gott!

Kallt ute idag

- 21.4 grader, en trotsig son och en riktigt bad hair day. Borde man inte ha några dagar ( tex 10 dagar / år) som man fick lov att stanna hemma från arbetet med lön helt enkelt för att livet vissa dagar grinar illa mot oss? Eller så borde det finnas en köldgräns som säger att är det kallare än tex minus 20 grader så får man av hälsoskäl stanna hemma i sängen om man inte har ett för samhället viktigt jobb ( tex polis, sjukvårdare, brandman eller frisör ) :)

Tröstshopping

Dagens tröstshopping. Två limegröna Rostiskålar

I morse dök den äntligen ner i brevlådan, tidningen som avslöjar vilka böcker som dyker upp på årets bokrea. Min entusiasm över denna är lika stor som Olivers glödje när Toys´r us julkatalog dök ner i brevlådan. Även om affärerna numera har bokrea lite nu och då så är det för mig något speciellt med den klassiska årliga bokrean i februari. O det är lätt att falla för frestelsen att köpa böcker man inte visste man behövde till ett pris man inte kan motstå. Men vid det här laget har jag samlat på mig många argumet då den tråkiga snåljåpen i mig försöker göra sin röst hörd o förstöra möjligheten till shopping så när det ges tillfälle att fynda så passar jag på :)

Måste köpa böcker denna rea:

- Sjörövar Rakel och kapten snorfinger 39 kr Bokia ( vem kan motstå en sån titel? )

- Stora kartboken för alla barn 179 kr Bokia alternativt Barnens stora lexikon ( När man är 4 år älskar man att upptäcka o lära sig nya saker)

- Barns tankar om mormor och morfar, farmor och farfar 59 kr Bokia ( En tidig julklapp :) )

Och så självklart någon kok/bakbok som man inte kan motstå men som blir liggande orörd i skåpet tillsammans med de jag köpt tidigare år!

Böcker som jag redan läst o varmt kan rekomendera från årets rea är bland annat

- Roslund & Hellströms Flickan under gatan (spännande o viktig) 69 kr

- Liza Marklunds Livstid 69 kr (fortsättning på Nobels testamente. Spännande o underhållande från första sidan. Lyssnar på denna ljudbok just nu och det känns så tråkigt att den snart är slut. )

- Sophie Kinsellas feel good böcker om att vara shopaholic (om man gillar lättlästa böcker)

Men i väntan på bokrean så var jag så klart tvungen att få spendera lite pengar redan idag. Måndagar är en ypperlig dag för tröstshopping! Men jag är inte kräsen när det gäller shopping så en tisdag eller torsdag passar minst lika bra. Inköp idag blev förutom legohjul i massor till Oliver limegröna Rosti Margreteskålar till hemmet. Ett uppiggande och fräscht inköp men det hade varit än mer trevligt om något snyggt till garderoben hade följt med hem.

Förälskelse

Läste i dagens aftonblad att ny forskning visar att förälskelse är beroendeframkallande, förälskelsen skapar signalsubstansen dopamin och har tydligen samma kemiska effekt på hjärnan som en kokainkick. Enligt forskaren Larry Young går det att simulera romantisk kärlek med kemikalier, Hoppas verkligen inte att det leder till att vi inom något eller några år har möjlighet att ta ett vitt litet piller en grå o trist november måndag för att känna oss lite förälskade!!

Men nog är förälskelsen en underbar känsla. Minns du din första förälskelse? Kanske var det någon blyg, söt pojke med fräknar på dagis eller kanske den busigaste killen i klassen. Vem det än var så kan du säkert precis som jag med ett leende minnas känslan när kompisen gick med den ihopvikta lappen där orden "får jag chans på dej?" stod felstavat o krokigt och oron blandad med nyfikenheten över om hon skulle komma med ett JA eller NEJ tillbaka. Ett ja kunde leda till några dagar med hålla handen eller lika gärna en lapp några timmar senare med orden "jag gör slut". Kärleken var inte enkel ens när man var barn. När jag gick i fyran flyttade en ny söt kille till vår skola, att han var ny o dessutom söt gjorde att alla vi tjejer förälskade oss i honom. Jag minns än idag lyckan när min kompis kom tillbaka med ett JA på min fråga om chans, vi var totalt tillsammans i två veckor och jag var en av nio tjejer som han var tillsammans med samtidigt. Vi träffades ingenting under dessa två veckor (vem hinner med att träffa alla sina flickvänner om man har nio stycken samtidigt?) men den dagen han gjorde slut kändes det som mitt hjärta skulle brista, Jag fick min första lektion i förälskelsen o kärlekens baksida.

När man blir förälder så önskar man inget hellre än att skydda sina barn mot alla faror o hot som finns i världen. Man önskar att de ska slippa undan de sorger o bekymmer som man själv stött på under resans gång. Men hur innerligt jag än vill skydda Oliver så måste han själv få leva sitt liv, själv få göra sina misstag o förhoppningsvis lära sig av dem. För trots att jag fått många törnar under mitt liv är det dem som gjort mig till den jag är och jag har lärt mig massor på vägen. Man måste våga för att vinna! För samtidigt som jag vill skydda Oliver så önskar jag att han får uppleva många stunder av kärlek, glädje o lycka. Så jag tror att det bästa jag som förälder kan göra är att ge min son kärlek, trygghet och hjälpa honom bygga upp en god självkänsla så att han vågar lita på sin egen förmåga o sina egna värderingar när livet drabbar honom.

Oliver har idag haft en tjejkompis på besök för första gången. Tidigare har tjejer hälsat på men då har det varit bekanta till oss, idag var det en jättesöt tjej från dagis som hälsade på o nog märktes det att det var lite extra spännande. Vem vet, de kommer förmodligen att gå i samma klass när det är dags att börja skolan så kanske det blir just hon som blir hans första förälskelse. Kanske det är med henne han kommer att få uppleva förälskelsens eufori, känslan att varken behöva mat eller sömn så länge man har varandra. Men vare sig det är hon eller någon annan så hoppas jag att han får uppleva detta för vilka kemiska reaktioner det än utlöser i hjärnan så är att vara förälskad något underbart o det behöver man inte vara forskare för att konstatera.

Några tips för att hålla förälskelsen vid liv

* Se din älskade i ögonen - glöm inte bort blickarna ni gav varandra när ni var nyförälskade.

* Dröm er tillbaka - tala om för varandra vad det var ni föll för. Dröm er tillbaka o använd minnena från förälskelsen som ett kärlekskonto

* Kramas ofta - rör vid varandra i vardagen

* Överaska varandra - när gav ni varandra blommor eller ett gulligt kort senast

* Skriv kärleksbrev till varandra

* Gör något du vet att din partner gillar

Att vara här och nu

Det var min tur ikväll att få läsa för vår underbara son Oliver. Numera njuter jag verkligen av den stunden, att få ligga tätt intill den lilla kroppen som doftar så gott. Den varma andedräkten med mild jordgubbsdoft från barntandkrämen. Just då känns det som att tiden står stilla, det är jag och Oliver o den berättelse som vi läser. Ett av de få ögonblick jag lyckas vara här och nu.

Men jag har inte alltid njutit av denna stund. Som jag tidigare nämnt så gick jag efter en lång period av stress och hård fysisk träning in i väggen i somras. Jag hade kört ner mig själv både fysiskt och psykiskt. Min vilopuls låg över 90 slag/minut, jag kunde inte sova på nätterna och förutom en otrolig trötthet o inre stress så fick jag problem med minnet för att nämna några av alla besvär. Min självkänsla var i botten och jag hade pressat mig själv hårt i jakt på bekräftelse och kärlek.

Under de år jag studerade vid universitetet räckte det aldrig att läsa en kurs utan har nästan hela min studietid läst dubbla kurser. Under 2007 så läste jag heltid på distans och fick samtidigt arbete i en telefonkundtjänst. Arbetet var jätteroligt o jag ville såklart visa hur duktig jag var så förutom att studera heltid så arbetade jag heltid. I oktober 2007 fick jag chansen att pröva ett nytt jobb med inriktning mot rehabilitering men för att inte förlora kundtjänstjobbet så kunde jag tack vara flextid på lunchen arbeta extra på mitt gamla jobb. En situation som inte blev hållbar i längden så när jag fick en tills vidare anställning på mitt nuvarande jobb som handläggare så avslutade jag kundtjänstjobbet. Men det visade sig vara för sent.

Under våren 2008 beordrades vi fem timmars övertid varje vecka på jobbet, jag tränade 7-10 pass och skulle samtidigt få ihop livspusslet med sambo o son. Därutöver var jag även engagerad i styrelsen i en förening samt arbetsplatsombud på min arbetsplats. Jag var konstant stressad och fylld av dåligt samvete. Hur mycket jag än försökte så räckte jag aldrig till. Vad jag än gjorde försökte jag hela tiden planera in alla övriga saker jag skulle hinna med. Jag stannade aldrig upp o njöt av ögonblicket som var. I efterhand är det inte svårt att förstå att min kropp till slut sa stopp men jag är glad att den gjorde det. Det är och har varit en jobbig period som jag gått igenom men trots att mitt liv tidigare var mer spännande o intressant så kunde jag aldrig njuta och på riktigt uppleva det. Mitt liv idag är just nu väldigt begränsat men jag tränar mig i att uppskatta ögonblicket och att försöka vara närvarande i nuet. O jag upplever hellre ett ögonblick av riktig lycka än fem upplevelser som jag inte har tid att reflektera över.

När man når botten har man i alla fall fast mark under fötterna som någon så klokt tidigare sagt. Det är även en lång väg att hitta tillbaka och den vägen är inte heller rak, i alla fall inte min. Jag har kommit en bit på väg men ännu är det långt. Jag har fått många goda råd på vägen och jag kommer på denna blogg att dela med mig av några eftersom. Ett av de första råden gällde just begreppet Mindfulness, mindfulness handlar om sinnesnärvaro. Genom att vara närvarande i nuet så kan man välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor o kropp i varje ögonblick. Enligt forskning på området har det visat sig ha god effekt på besvär som är stressrelaterade tex utbrändhet. Jag har inte fördjupat mig så mycket i området men hur gärna vi än vill så är det enda vi kan påverka det ögonblick som är just nu o hur vi väljer att hantera det. För att citera ur Mia Törnbloms bok Självkänsla Nu!; Om du står med ena foten i det som har varit och den andra i det som komma skall så pissar du på nuet!

Hur gör man då för att vara närvarande i nuet? Det finns många tips på internet o i böcker som skrivits, mitt tips är att låt ett barn vara din lärare. Det finns ingen som är så duktig på att leva här och nu som ett barn. När min son leker så leker han, han planerar inte vad han ska äta till middag eller vad han ska ha med sig till dagis imorgon. Hans fokus ligger på det han gör här och nu och jag har så mycket att lära av honom min 4 åriga underbara son. O jag är så tacksam att jag hälften av veckans sju dagar har förmånen att ligga tätt intill Oliver och läsa för honom.

Längtan efter våren

Termometern visar - 16 grader. Nu när melodifestivalen anlänt till staden visar Skellefteå upp hur en vinter är när den är som bäst. Luften är frisk, överallt vilar ett snötäcke och solen värmer o piggar upp oss vintertrötta själar. Efter en lång mörk vinter är det så lätt att uppskatta ljuset som snön tillsammans med solen ger oss. Trots kylan så påminner solen mig om att snart är det vår. O visst letar man gärna vårtecken? Vi vill så gärna bli påminda om att nu går vi mot ljusare tider, att snart är värmen, sommaren och inte minst semestern här.

Igår fick jag veta att en av mina vänner ska gifta sig i sommar, jag blev så glad. Det känns så roligt och samtidigt så spännande. Jag hoppas verkligen att allt kommer att gå jättebra för dem, med planering o själva bröllopet. Är det inte ett vårtecken även det, att vänner avslöjar tidigare hemliga planer om att det till sommaren är dags för bröllop?

För att hjälpa vårkänslorna på vägen har jag införskaffat Iittala lyktor i vårnyheten äppelgrönt, det blev verkligen ljust o fräscht tillsammans med en uppiggande vårgardin även den med inslag av grönt. Att tillsätta lite färg till inredningen gör verkligen skillnad för både humör o trivsel.

Iittala lanserar i vår även en ljuslykta i purpur som jag kommer inhandla så snart den landat i affärerna. Man kan väl aldrig få för många Iittala lyktor? :)

Glöm inte att njuta av nuet.
Vart du än går är du alltid här och nu!

Drömmar

Som liten var en av mina drömmar att bli författare. Att tillbringa dagarna i en liten stuga belägen vid en sjö där jag sittande vid fönstret med en kopp varm choklad och en skrivmaskin skulle se solens strålar speglas i vattnet. En dröm som helt saknar logik om jag tittar på den idag, min fantasi har sällan fått träning och någon talang för att skriva har jag aldrig ansett mig besitta. Men det är ju det som är så underbart med drömmar, de försvinner inte trots att förnuftet och logiken säger att de borde.

När jag för 7 månader sen "gick in i väggen" så upplevde jag ett stort behov att skriva om alla känslor som jag fylldes av. Känslor av frustration, sorg, vrede och hopplöshet för att nämna några. Då föddes en ide om att starta en blogg, ett sätt för mig att få uttryck för mina känslor men samtidigt en möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. Men energin saknades så istället för att själv skriva har jag funnit hopp i att läsa böcker och berättelser av andra som varit i samma sits men hittat tillbaka till livet. Inspiration från andra som upplevt samma sak och som lyckats hitta vägar som lett dem rätt igen har hjälpt mig hitta början på min väg tillbaka.

Är det inte just det som är en av anledningar till att bloggandet blivit så populärt? Att få inspiration av varandra, att få dela med oss av erfarenheter som betytt mycket för oss och samtidigt hjälpa någon annan som vandrar samma väg? De bloggar som jag själv flitigast besöker behandlar ämnen som inredning och familjeliv, ämnen som berör många och där man ständigt är i behov av inspiration.

O just inspiration är det som ibland behövs för att våga ta ett steg eller två mot något man drömmer om. Den person som inspirerar mig allra mest just nu är livscoachen Mia Törnblom, hennes böcker Självkänsla nu! och Mera självkänsla borde vara obligatorisk litteratur under högstadietiden. Mia rekomenderar i dessa böcker att man fritt ska skriva ner sina drömmar i en dröm lista. utan att rangordna eller låta tex ekonomiska hinder stå i vägen. Ett råd jag gärna för vidare.

Våga drömma o våga sträva mot att drömmarna ska bli sanna

Jag kommer nog aldrig att bli någon framgångsrik författare men jag har idag tagit ett steg mot min dröm genom att starta en blogg. O det som behövdes för att jag skulle ta detta steget var inspiration från en god vän till mig som också startat en blogg. Tack Sara! Jag kommer att behandla ämnen som ligger mig nära som tex träning, inredning, personlig utveckling och att få ihop livspusslet som småbarnsförälder.