Duktig flicka

Nyss hemkomna efter att ha haft en riktig familje eftermiddag. Oliver skulle på koll till tandläkaren så hämtade honom på dagis efter lunch. Tandläkarbesöket var en koll efter bobfallet för två månader sen som slutade i att en tand slogs in litegrann. Allt såg jättebra ut så det firade vi med fika på Cafe Lilla Marie, sen tittade vi lite om vårskor innan pappa hämtade upp oss för att åka på badhuset allihopa. Fick ha bassängen för oss själva, kändes nästan som vi hade egen pool :)

Behagligt trötta har vi sedan varvat ned framför Bolibompa o nu myser far o son med en saga!

På badhuset idag stod en mamma med sin elva månaders bebis bredvid sig. Kunde inte låta bli att notera att mamman inom loppet av någon minut hade berättat för sin bebis hur duktig hon var minst 10 gånger. Eftersom jag är i den sits ja gär så reagerar jag så klart extra på såna ord för jag vet att man inte ska använda ordet duktig till barn. Men hur lätt är det inte att använda ett så praktiskt o brett ord? Eller kanske, hur svårt är det att låta bli att använda det?

Jag är som ni redan förstått en prestationsprinsessa. Jag ska vara duktig o mitt egenvärde sitter i mina prestationer. Många gånger frågar jag mig varför har det blivit så? Jag har inte hittat något enkelt svar men jag har mina gissningar. Jag kan inte erinra mig att jag under min uppväxt någonsin fått höra att jag dög som jag var, kan inte minnas att jag fått höra att jag var älskad eller bra överhuvudtaget av de som stod mig närmast förutom några få gånger när jag hade presterat / gjort något extra. Jag vann en huvudräkningstävling i tredje eller fjärdeklass o det berömde min pappa som la ner mycket tid på att lära mig multiplikationstabellen mig för. Jag kan inte minnas någon mer gång som jag fått höra att jag gjort något bra under min uppväxt men jag hoppas att det finns tillfällen men jag kommer bara inte ihåg dem.

Men tro mig, jag har verkligen försökt få höra att jag var duktig många gånger, kämpat o presterat men aldrig fått den uppmärksamhet jag så stark törstat efter. Jag skulle efter alla dessa 35 år säga att jag blivit en mästare på att prestera men det känns som att hur mycket jag än kämpar kommer jag aldrig få känna att jag duger utifrån vad som förväntas av mig. Jag vet att min pappa älskar mig på sitt "typiskt pappiga" sätt.

Ordet duktig ger bekräftelse som oftast ökar behovet av mer bekräftelse o så är cirkeln igång, man presterar för att höra hur duktig man är o man vill höra det hela tiden så behovat av att prestera växer. Man skapar prestationsångest! Hur gör man rätt då?

Jag har hört några exempel på hur ordet duktig kan bytas ut. Mia Törnblom skriver i sina böcker om självkänsla att när barnet ropar - "Mamma, pappa titta jag gungar" ska man prata om hur roligt de har som gungar o leker istället för att berätta hur duktig det är. Ett annat tips jag läst är att istället för att använda ordet vad du är duktig säga tex jag blir så glad när du vill hjälpa mamma att duka och då kanske jag får tid över till att leka eller dyl, dvs man blir mer specificerad o barnet blir medveten om vad de gör som uppskattas o ser också att man hjälper varandra.

Men även om jag är så otroligt väl medveten om att man inte ska använda det ordet så används det alldeles för ofta hemma hos oss, ofta är det vana o brist på fantasi att utrrycka sig på ett annat sätt som ligger bakom men det gäller för mig att fortsätta jobba på det. Jag vet i alla fall att vi berättar för Oliver dagligen hur mycket vi älskar honom o försöker göra vårt bästa för att han ska känna sig trygg o värdefull för den han är.

Det perfekta hemmet

Fick ett mail med några kloka kommentarer angående städning o kampen om det perfekta hemmet som jag gärna delar med mig av:

Kom ihåg att ett lager damm skyddar träet där under o att ett hem blir ett hem först när man kan skriva "jag älskar dig" på möblerna

Någon har sagt; "Jag brukade tillbringa 8 timmar varje veckoslut för att göra allt precis perfekt - om någon skulle komma. Sen upptäckte jag att ingen kom; de var alla ute o levde livet o hade kul. Så numera när jag får besök känner jag inget behov av att ursäkta hur det ser ut i mitt hem. De är mer intresserade av att höra om allt jag gjort medan jag var ute o levde livet o hade kul. Så lyd rådet, livet är kort. Njut av det!

Damma om du måste men vore det inte bättre att måla en tavla eller skicka ett brev? Baka en kaka eller så ett frö? Fundera över skillnaden mellan att önska och behöva.

Damma om du måste men man har allt för lite tid till att klättra i berg, simma i floder, läsa en bok, lyssna på musik eller umgås med sina vänner.

Den här dagen kommer inte tillbaka.

Damma om du måste men tänk på att ålderdomen kommer och när du går bort - o gå bort måste man - då blir du, just du, mer damm!"

Tyckte det var ganska klokt. Någon har föreslagit att vi ska bestämma oss att sluta upp med att jaga det perfekta hemmet att visa upp o bestämma oss för att det viktiga är att träffas. Om alla i en bekantskapskrets skulle bestämma att vi träffas o umgås men det får inte vara välstädat o väldukat när vi ses utan vi ses för att umgås o ha trevligt. Visst skulle det vara riktigt skönt?

Rädsla

Ett tecken på att man börjar ha stora barn är alla svåra frågor som kommer ur de små munnarna. Ett annat är alla iakttagelser som barn gör o sedan drar en egen logisk slutsats av. O detta tillsammans med att man som 4.5 åring insett att världen ibland är skrämmande kan sätta oss som föräldrar på svåra prov.

Ikväll när jag läst klart för Oliver berättade han att han är rädd för mörkret, rädd för monster o att tjuvar ska komma. De tankar som snurrade i mitt huvud var hur hjälper jag honom med dessa rädslor på bästa sätt. Vet att jag läst att barnpsykologer betonat vikten av att inte förringa eller skratta åt barnets rädslor utan att man ska ta dem p åallvar o tillsammans med barnet upptäcka att de inte är farligt, tex tända lampan o titta i garderoben för att se att några monster inte är där. Men att svara rätt på alla frågor om tjuvar o monster var lite klurigare än att göra en sån konkret sak. Min utgångspunkt var dock i alla fall att på bästa sätt hjälpa honom se att det inte fanns några monster i rummet o att svara på frågor om tjuvar på ett så bra sätt som möjligt.

Tycker att detta med rädslor är extra svårt eftersom att jag själv är rädd för det mesta, listan på alla mina fobier o rädslor är alldeles för lång Kort skulle man kunna uttryck det som att jag är rädd för att leva! Detta är något jag jobbar med tillsammans med allt annat men det känns viktigt för mig att inte Oliver ska behöva utveckla rädslor som hindrar honom från att "leva" så det är tur att min sambo är raka motsatsen till mig. Kan dock ibland önska att han skulle vara lite mer försiktig :)

Hur gör man som förälder för att inte få rädda barn? Jag tror en av de viktigaste byggstenarna är självkänsla. O att med trygghet o kärlek tillsammans med barnet övervinna ev rädslor som uppstår på vägen. Snacka om utmaning :)

För mig har det varit spännande bara att inte bli hysterisk när jag ser en liten spindel men det går ganska bra :)

Har ni några tips så dela gärna med er! Kommentarer på min blogg uppskattas alltid!

Intressant föreläsning på gång

Har fått mail av Elizabeth Gummesson, hon kommer till Skellefteå för att föreläsa den 13 maj. Jättekul, alla andra föreläsningar hon har planerat in är i södra Sverige så extra kul att hon väljer att komma till Skellefteå.

Självklart ska jag dit, visst kommer du också? Mer information om föreläsningen finns här. Jag som har oerhörda problem med prestationsångest o den ständiga jakten på perfektionism längtar efter denna föreläsning som jag tror kommer att vara givande, inspirerande o underhållande. Håller för fullt på med att läsa hennes bok Good enough nu.

Hör gärna av dig till mig om du vill följa på föreläsningen. Sandra visst kommer du? ;) En chans att komma upp till staan oxå. :)

Dårar i TV

Vissa dagar kan man fundera om man inte skulle må bättre om man inte hade någon tv. :)
Jag har under kvällen hunnit med att bli upprörd över att man i Eskilstuna elittränar tjejer i åldern 7-10 år i gymnastik. Jag får minnesbilder från när jag ca 10 år gammal såg hur kinesiska flickor tvingades stå i smärtsamma gymnastiska ställningar i Lilla sportspegeln. Idrott ska i unga ålder innehålla lek, det viktigaste måste vara att ha roligt! Om det krävs att man ska "plåga" flickor i 7-års åldern för att de ska bli bäst i världen anser jag att det är en sjuk sport där priset inte är värt att betala. Barn ska ha rätt att vara barn!

Sedan hamnade vi av misstag på programmet Sanningens ögonblick. Upptäckte vilken skyddad värld man uppenbarligen lever i. En kvinna hade stulit mer än 100 000 kr från en arbetsgivare och använde nu stulna pengar för att finansiera utlandsresor. Kan inte polisen plocka in henne direkt? En annan 30-årig tjej lät sina två hundar kissa inne om det var något hon ville se på tv samt hade aldrig rört eller hållit i sin brorsdotter som nu var två år pga bacillskräck. Hon hade tittat på henne på håll. Varför ställer man upp o avslöjar sådant här i tv? Hur ska det kännas för dottern till den tjuvaktiga kvinnan o de andras respektive. Gör man vad som helst för pengar?

Istället för att lägga energi på att bli upprörd över folks dumhet så är det nog bättre att uppskatta att man har ett vanligt normalt o tråkigt liv :)

I vårt vanliga, tråkiga liv så har Oliver idag årovat på bowling för första gången. Jag fick själv inte vara med så har inga foton som kan visa detta men han tyckte det var jätteroligt!

Ingen loppis

Blev ingen loppis för mig idag. Var tvungen ta beslut igår för att hinna boka av loppisbordet i tid. Då febertermometern visade 38.4 o magen kändes mullrig så kände jag mig tvungen avstå. Vaknade upp piggare idag, febern är borta o magen känns okej (i alla fall innan ätit nåt) så med facit i hand var det ett fel beslut. Resten av familjen hade redan planerat in att åka till farmor o farfar så jag är själv kvar hemma.

Oliver har varit 1 timme på morgonen o sprungit av sig lite energi i kanalskolans gympasal. Ett bra initiativ av en som arbetar på skolan att boka söndagsmorgnar 9-10 och så är vi flera familjer som för en liten slant får motionera våra barn när de är pigga, friska o man inte har något annat inplanerat.

Önskar vi hade bott bättre så att man hade haft möjlighet att inreda ett rum hemma som skulle gå använda som lek/idrottsrum. Kanske kunna spela innebandy, fotboll men även ha ringar att hänga i eller ribbstol klättra i, stora tjocka madrasser el dyl. Dvs ett rum med möjlighet för fysiska o roliga aktiviteter beroende på humör o sällskap! Om vi någon gång köper hus hoppas jag få möjlighet att göra ett sånt rum men då lär Oliver vara så stor att han inte har något behov av det :)

Sjuk?

Kanske inte blir någon loppis för mig imorgon. Jag som såg fram emot att få rensa bort o få lite plats i förrådet! Vaknade i morse med huvudvärk, stel nacke o lite illamående. Inget ovanligt men har fått feber också. Alltid svårt veta om man är sjuk eller om det är dom vanliga mag- och nackproblemen som spökar. Får se hur hög febern blir o hur allt utvecklar sig innan jag bestämmer mig. Håll tummarna :)

Åter en ljuvlig vinterdag ute för övrigt!

Att lära gamla hundar sitta

Jag är en otrolig vanemänniska. Sitter till exempel gärna på samma plats var jag än är om jag varit där tidigare (bussen, hos vänner, fikarum etc). Använder samma skåp på gymmet o går ofta samma runda när jag är på stan för att shoppa. Kanske ett behov av trygghet i mitt just nu kaotiska liv.

Vet att jag måste "omprogrammeras", måste lära mig att sluta sträva efter perfektion. Måste lära mig att älska mig själv o måste lära mig att jag behöver inte prestera för att älskas. Men det är ett oerhört kliv mellan den teoretiska kunskapen och att lyckas omsätta det i handling.

Till exempel så insåg jag idag på gymmet att jag aldrig kommer att få den "perfekta" kropp som jag så eftersträvar. Jag är anatomiskt inte byggd så att det ska vara möjligt hur hårt jag än pressar mig själv, mina höfter är för höga o mina bröst för små för att nämna två enkla exempel. Men det är inte så enkelt att det räcker med att jag konstaterar det för mig själv. Känslan av att vilja uppnå denna sak är lika stark men däremot känns det lite hopplösare. Jag vet att det genom hårt arbete går att lära om sig men oj vad jag önskar att det var lättare. Samma sak gäller på alla områden i mitt liv, trots att min chef inte sätter några krav på att jag ska prestera så sätter jag sådana krav själv. Varför?

Just denna insikt kan vara väldigt jobbig. Tidigare i livet så körde jag bara på, kände inte efter utan åt mer alvedon o mer magmedicin för att dämpa alla kroppens sätt att protestera. Nu har jag kommit till stadiet att jag vet att mitt beteende är fel men tankar, känslor o handlingar kommer mycket per automatik så de är svåra att bryta. Dvs, jag handlar på fel sätt o jag vet om det men att jag ändå gör det bidrar till att jag klandrar mig själv o får ännu sämre självkänsla.

Gissar att det handlar om att våga inse att det tar tid att komma tillbaka, att tvinga mig själv att sänka kraven på mig själv o hela tiden jobba på att byta ut de gamla slitna hjulspåren mot nya bättre. Att då vara en vanemänniska kan göra resan lite längre o svårare men det måste bara gå!

Älskade mormor

Lärde mig under mammaledigheten att man skulle undvika åka lokalbuss med barnvagnen första o sista turen med halva priset. Dvs kl 10.15 samt 13.45 (halva priset mellan 10-14). För då var det omöjligt att rymma barnvagnen bland alla rullatorer o pensionärer. Dagens hemresa från jobbet råkade sammanfalla med sista turen, dvs 13.45 och när jag satt där bland alla pratglada o en del halvtokiga tanter slog det mig hur oerhört mycket jag saknar min mormor.

Jag tillåter sällan mig själv att känna känslor, framför allt inte sånt som saknad o sorg utan jag har tidigt i livet skaffat strategin att inte känna efter utan bara bita ihop o försöka överleva. Som så många andra har jag alltid haft en speciell relation till min mormor o morfar, tillbringade väldigt mycket tid där o i de flesta fina barndomsminnen har de haft en central roll. För mig var mormor precis som en mormor ska vara. Hon lagade världens godaste köttbullar, det fanns ingenting hon inte kunde laga med nål o tråd o hon hade en lösning på alla små o stora problem. O framför allt var hon full med kärlek!

Min mammas död var något som slet hårt på mormor men hon ställde ändå alltid upp för mig o det är svårt att inte känna stor skuld över att jag i takt med att jag blev äldre tillbringade mindre o mindre tid hos mormor o morfar. Ansåg mig inte ha tid utan prioriterade kompisar istället.

När jag på bussen idag lyssnade på tanterna runt omkring mig så slog det mig hur oerhört klok min mormor var. Hur sorgligt det är att hon inte längre finns här hos oss, inte finns här o kan dela med sig av sin klokhet. Att hon inte går att ringa till en regnig måndagkväll för att bara prata av sig lite med eller för att få recept på någon god kaka.

Det har gått 11 år sedan hon dog o jag hoppas hon förstod hur mycket jag älskade henne. Alla ni som har era mor- och farföräldrar i livet. Glöm inte bort att berätta hur mycket de betytt och betyder för er!

Rensning på gång

Oliver har varit hemma med sin pappa idag. Hoppas verkligen inget oförutsett händer inatt så han kan gå på dagis imorgon! Dagar som idag skulle vi behöva ett hamsterhjul som han får springa av sig lite i.

På söndag är det dags att stå på loppis, var ner i källaren idag för att titta över vad som ska säljas. Källaren är full av saker som vi vuxit / ifrån eller tröttnat på, kommer att ta många timmar att få ordning på detta inför söndagen. Varför är det så svårt att ha ordning o reda i förrådsutrymmen? Vi har tre förråd o det är proppfullt i alla, synd att inte mer saker ryms på ett loppisbord!

Så nu vet ni vad ni ska göra på söndag! Komma o köpa lite av mitt skrot ;)

Nu är det dags för andra förlängningsperioden för AIK. Vinna eller försvinna! Hoppas på vinna!

Sov gott!

Magsjuka?

Oliver är fortfarande sjuk. Lite konstigt, kräktes tre gånger söndag morgon mellan 04.40-07.00 sedan hur pigg som helst hela söndag o inga tecken på sjukdom. Kräktes en gång 05.00 måndag morgon, lite lös i magen en stund o sedan hur pigg som helst hela måndag. O så kräktes han kl 1 i natt o sedan varit upp på toa o varit lös o nu under dagen inga tecken på sjukdom. Någon som varit med om liknande? Borde vara någon form av magsjuka men ovanligt förlopp.

Hoppas han får bli frisk nu. På torsdag har dagis utflykt till kombihallen o det uppskattades verkligen förra gången!

O ute skiner solen, ser underbart ut. Klarade inte av att se solen lysa på Olivers fönster, var tvungen tvätta det för att slippa se alla fingeravtryck av små barnfingrar :)

Hyllning till Puh

Måste erkänna att jag alltid varit lite svag för den gula björnen med den alldeles för korta tröjan, det vill säga Nalle Puh. Förutom att han är söt o rolig så är han bara. Jag är själv alldeles för mycket Nasse, en ängslig typ som är orolig för saker alldeles för ofta o ofta i onödan. Min pappa är en riktig Ior, pessimistisk o lite dyster typ :) Tror att mycket i livet skulle bli lättare om vi båda varit mer som Nalle Puh, han oroar sig inte i onödan utan när han blir hungrig vill han ha håning och när han inte är hungrig så bara är han. Det finns tom en bok om Puhs storhet, Tao enligt Puh.

Ett av Nalle Puhs uttalanden handlar om att den skönaste känslan är inte när man ätit upp honungen utan precis det där ögonblicket när du fått en burk med honung o du ska börja äta den. O är det inte så med mycket här i livet. Ofta är maten som godast just när vi ser den ligga där på tallriken, den nygrillade köttbiten o den färgglada salladen som får det att vattnas i munnen. Även om maten är god så lever den inte riktigt upp till den känsla av hur god den ska vara som man hade innan man började äta.

För oss var det så senast idag, När Skellefteå AIK slog ut Linköping i kvartsfinalen för en vecka sedan o vi fick tag i biljetter till semifinalen så var det en riktigt skön känsla av spänning o förväntan. O den känslan har suttit i ända till vi kom till arenan idag. Att AIK dessutom förlorade med 6-0 gjorde inte saken bättre. Men om man ska se det postivit så har vi i alla fall fått uppleva den sköna känslan av spänning o förväntan, den sköna känslan av att ha honungsburken kvar o veta att vi har möjlighet att äta upp den. Även om den inte smakade lika gott som vi hade hoppats.

O det kommer hela tiden nya ögonblick att njuta av. Det svåra är att lära sig att mellan dessa ögonblick bara vara i nuet. Man borde kunna säga att Nalle Puh är duktig på mindfulnes :)

Lättlurad?

Kan du gissa vad detta är? Mitt senaste inköp, köptes i Piteå igår!

Jag är ett tacksamt offer för alla säljare. I mittl äge är man lite desperat vilket innebär att man provar allt för att må bättre. Gårdagens inköp i Piteå är en nässköljare (se bild). Man fyller kannan kroppstempererat vatten o blandar i ett mått salt. Sedan häller man vattnet i ena näshålan och det rinner då ut på andra sidan tillsammans med all skit man har fått i näsan. :) För mig som har problem med allergier, irriterade luftvägar och bihåleproblem kändes den omtalade sköljaren som ett måste köp. :)

Provade den tidigare idag o måste säga att det var en intressant upplevelse. Lite läskigt att ha vatten rinnande från ena näsborren till andra men en väldigt skön känsla efteråt. Att göra detta dagligen tror jag faktiskt kommer att bidra till mindre besvär för mig o då var det absolut värt pengarna!

Nästa vill ha sak är en spikmatta, shaktimattan. Läste om den för länge sedan o har sedan dess hört mycket gott om den. Synd bara att den kostar mer än 600 kr men om den kan ta bort viss del av smärtan i min nacke o rygg o samtidigt är avstressande är det värt pengarna. Hör gänra av dig om du har kunnande om den fungerar eller inte.

Nu är det dags att se på Wipe out...vilka dårar! :)

Från lek till illamående

Förutom lek, hoppande o klättrande på Nimbys bjöds det på show

Nimby, piraten som tappat skatten o prinsessan som tappat takten!

Hann inte med något inlägg igår. Förlåt!


Lördagen innebar hopp från sängen till bilen för avresa till Piteå. Oliver fick ta med en kompis till Nimbys värld, jag fick shoppa lite medan far, son o kompisen lekte i leklandet. Sedan hemfärd, middag o göra sig reda för lördagkvällens festligheter med innebandykompiarna.



En vecka full med stress har förvärrat mina magproblem ytterligare så blev en alkoholfri fest för mig men hade trevligt ändå :) Blev en sväng på Station 8, åldersgräns 22 år. Förutom någon halvt pensionerad vakt så var nog jag äldst på stället. 0.30 kastade jag in årorna o begav mig hemåt men lyckades inte varva ned o somna förrän strax före 4.



Väcktes 04.40 av att Oliver kräktes, stackaren. Har kräkts två gånger till under förmiddagen men ingen feber o vid gott mod. Just nu verkar han helt frisk så vi vet inte om det är någon släng av magsjuka eller om det skulle kunna vara en reaktion på att han som mjölkallergiker fick äta en "vanlig" Sandwich glass igår. Vi hoppas på det senare o att han nu får må bra. Hur som helst blir det dagisledigt imorgon. Kändes extra skönt slippa vara "bakis" idag nu när han är hängig!



Ute skiner solen o ännu en underbar vårvinterdag erbjuds oss. Vet inte om det är jag som blivit bättre på att njuta av nuet men trots att jag haft ett oerhört tungt sista år tänker jag tillbaka på underbara höstdagar o massvis av sköna vinterdagar de senaste månaderna. O trots det känns lite vemodigt att snön är på väg bort så nog är det uppiggande o ljuvligt med solens strålar i ansiktet!

Slalompremiären

Nu är Olivers slalompremiär avklarad. Han var riktigt duktig, inte full kontroll på hur man gör för att bromsa farten utan prioriterade hellre att lära sig hur man gör för att få mer fart :)

Som ni ser var vädret inte lika fint som vi hade önskat. När vi anlände till Burträsk så öste regnet ner så vi stannade till på Värdshuset o åt lunch ihopp om att regnet skulle avta. Tack o lov slutade det regna men någon sol såg vi aldrig skymten av. Jag som hade hoppats på en snygg "vinter/fjällen solbränna. :)

En trött Oliver har somnat så nu ska vi varva ned i soffan framför Så ska det låta.

Slalompremiär

Efter hur mycketl velande som helst har vi lyckat bestämma oss för att det ska bli sol idag (visst kan man påverka sånt? :) ) så det blir en tur till Bygdsiljum o premiär för Oliver att åka slalom på riktigt (provat förra vintern 1 gång med för stor lånad utrustning). Tar med korvringen, picknickväskan o ett glatt humör också o hoppas vi får användning för allt detta!

Dessutom tar vi med den nya kameran för att prova den, hoppas kunna lämna bildbevis på bloggen senare idag.

På Expert är de nog glada att vi äntligen bestämt oss för en kamera, har haft 4 kameror hemma o slutade med att vi bestämde oss för den vi köpte i början, Sony DSC w170. Tur det finns många butiker som säljer elektronik så när det blir för pinsamt så går man på en annan affär =)

Hoppas på inga brutna ben för oss idag och att du också får möjlighet att njuta av en fin vårvinterdag!

Mycket nu

Hemma efter en snöplig AIK förlust. Snöpliga AIK förluster innebär sura bilförare o en evighet i tid att ta sig hem från hockeyn. Men till slut kom vi i alla fall hem trötta o besvikna.

Oliver är hos farmor o farfar och har det bra. Innebär att vi får sova själva i vår säng en hel natt, JIPPIE! :)

Imorgon är hela familjen ledig o vi kan inte bestämma om vi ska åka till Leos lekland i Luleå, Nimbys värld i Piteå eller slalombacken i Bygdsiljum.

Intensiva dagar nu har börjat ta ut sin rätt. Kroppen berättar för mig att ta det lugnare på många olika sätt så måste försöka lyssna men eftersom jag hela tiden känner behovet av att prestera så är det inte lätt. O när man som jag inte gjort roliga saker utan mest bara varit hemma o för sig själv pga att jag inte haft energi o ork för mer så blir det lätt så att jag fortsätter göra saker för att det borde vara roligt o bra för mig göra dem men i slutaändan så tar de bara energi. Men visst är det alltid så, alla roliga saker sker samma dag eller samma vecka o andra veckor har man inget inplanerat. O just nu är det mycket kul som händer.

På lördag är det fest med innebandykompisarna, har inte kunnat / vågat träna innebandy sedan april förra året o saknar verkligen kontakten med gänget så det ska bli jättekul. Har inteheller varit på fest på snart ett år så känns lite pirrigt.

Ber om ursäkt för ett virrigt inlägg, ögonen går i kors o jag vill bara krypa ned i sängen o försökan hinna påbörja Elizabeths bok Good enough innan jag somnar.

En stor god natt kram

Ta vara på livet

Ibland är livet så oerhört orättvist. Det finns många exempel på hemska öden som drabbar människor som absolut inte förtjänar dem. Jag förlorade själv min mamma när jag var 13 år, hon dog 33 år gammal. Alldeles för ung för att dö men efter att ha mått dåligt under många år orkade hon inte kämpa längre.

Vi har några bekanta som för några år sedan fick beskedet att deras dotter hade cancer, nu har det gått bra för dem och deras dotter mår idag bra. Men hur de mådde under den period de kämpade mot cancern och fram till de fick beskedet om att hon var frisk det kan jag aldrig förstå. Även om det gick bra för dem har de på vägen skaffat sig vänner som det inte gick lika bra för, de har sett vänner förlora sina barn. Hur överlever man förlusten av sitt barn?

Den 1 september 2008 nyanställdes ca 10 personer på mitt jobb, en av de nyanställda fick tre veckor efter hon börjat hos oss veta att hon hade en hjärntumör. Efter ytterligare några veckor avled hon. Hon var strax över 40 år och lämnade man och barn kvar ensamma. Livet är orättvist!!

Livet är också ovisst, vi kan aldrig veta vilken lycka eller olycka som väntar runt hörnet. För mig som har ett stort behov av kontroll kan detta upplevas väldigt jobbigt men det bästa vi kan göra är att ta vara på livet istället för att vara rädda för att leva det.

Vara tacksamma över det vi har. Jag skriver varje kväll ned 5 saker som jag är tacksam över för att påminna mig själv. Även om jag haft en dålig dag finns det alltid saker att vara tacksam över, min underbara son och att jag har någonstans att bo för att nämna två saker.

Ta vara på livet. Fundera över vad du vill uppnå med ditt liv? Finns det platser du vill besöka, saker du vill ha gjort innan du dör. Man kan praktiskt inte leva varje dag som att det vore den sista men jag läste för många år sedan en klok kommentar som jag tyckte var ganska bra. De som ska dö lär oss att leva.

Vad skulle du göra om du visste att du hade 6 månader eller 1 år kvar att leva? Kanske är läge att göra något av det nu?

Var tacksam för livet. Vi vet aldrig när det tas ifrån oss!!!

Rik = Lycklig?

Vad skulle du göra om du hade obegränsat med pengar? Tycker själv det är en ganska intressant frågeställning. Det sägs att pengar inte gör en lycklig o det tror jag absolut är sant men å andra sidan kan det vara kämpigt att vara utan o tvingas fundera över hur man ska få mat på bordet. Tack o lov har vi det ganska bra i Sverige o de flesta av oss har tak över huvudet o mat på bordet.

Men om du vann 10 miljoner. Skulle du fortsätta jobba? Skulle du fortsätta leva ditt liv som nu o spendera pengar på sånt du behöver eller skulle du köpa nytt hus, ny bil, byta ut hela din o barnens garderob etc?

Om jag vann en massa pengar skulle jag inte fortsätta med det jobb jag har idag men jag skulle vilja fylla dagarna med något meningsfullt, kanske ideellt arbete åt BRIS, Barncancerfonden eller något annat som skulle ge mig o någon annan något. Jag skulle nog shoppa en hel del både möbler, kläder o annat roligt som jag idag drömmer om att kunna köpa (skulle kunna vara jag som skrev boken En shopaholics bekännelser :) )

Men framför allt skulle jag unna mig saker som får mig att må bra. Jag skulle gå på massage, åka iväg en helg på SPA o jag skulle anlita en personlig coach. Läste i senaste numret av tidningen LEVA om Cameron Alborzian, en supermodell som blev hälsoguru och flyttar in hos sina klienter för att lära dem en mer hälsosam livsstil. Hans kunder är jetsettare o superstjärnor, prislappen mellan 4000-6000 kr i timmen. Jag behöver ingen supermodell som masserar mig o lär mig leva sunt ( även om det lät trevligt ;) ) men jag skulle behöva någon som med ett helhetsperspektiv kan hjälpa mig till ett bättre liv. Någon som kan ge mig massage o personliga träningsprogram, som kan hjälpa mig tänka rätt när jag kör på i gamla hjulspår o någon som kan hjälpa mig hitta vad jag ska äta för att må bra. Dvs någon som med ett helhetsperspektiv kan hjälpa mig.

Däremot skulle jag inte använda pengarna för att anlita någons om städar, tvättar eller lagar mat åt oss. Dels skulle jag ändå känna mig tvungen att städa innan de kommer o framför allt tror jag att om man aldrig gör tråkig vardagliga saker så uppskattar man inte att ha roligt!

Slutsats; Pengar är ingen garanti för att man ska bli lycklig men det är lättare att skapa bra förutsättningar för att må bra. Men det viktigaste i livet kan inte köpas för pengar!!

Även om du inte har tid o pengar att unna dig allt du är värd, skäm bort dig själv genom att varje dag göra någon liten sak som du mår bra av. Kanske ta ett bad, läs en bok du länge velat läsa istället för att se på tv, ring en vän du inte pratat med på länge o framför allt; se dig själv i spegeln varje dag o säg till dig själv att du är värdefull för det är du!

Boken har anlänt

Boken har landat i brevlådan. Tänk att jag 4.5 dygn efter mitt inlägg har fått ett alldeles eget ex av boken Good Enough och dessutom signerat med en hälsning om att bli en good enough prinsessa. Jag är jätterörd över hur gullig Elizabeth Gummesson är.

Världen skulle vara en bättre plats om det fanns fler människor som henne!!

Gulliga Elizabeth Gummesson

Supergulliga Elizabeth Gummesson som har skickat ett signerat ex av sin bok Good enough till mig idag. Helt otroligt!! Fick ett jättegulligt mail av henne idag också. Kommer eventuellt till Skellefteå o föreläser i höst. Rekommenderar er att gå o lyssna då!! Det ska jag!

Forfarande fascinerad av att en känd tjej från Stockholm hittar min blogg, en lantfjolla som jag :))

Kommer att dyka upp fler kommentarer kring ämnet när boken anländer.

Grattis Skellefteå AIK

Även om det är tråkigt att läsa så kan jag idag inte skriva annat än om vilka hjältar Skellefteå AIK är. Jag tror inte det är sant men än en gång visar de att den som vill mest lyckas bäst.

Precis som livet i övrigt så handlar det om att vill man något tillräckligt mycket så kan man uppnå det. Dvs sluta aldrig drömma, drömmar är till för att uppfyllas o vill du det tillräckligt mycket så kommer de gå i uppfyllelse. Det är i alla fall min fulla övertygelse och något som jag måste tro på för att hitta något att se fram emot!

GRATTIS SKELLEFTEÅ AIK!!!

Nervöst

Skönt se att det fungerar att lämna kommentarer på mina inlägg nu!

Har gått o varit nervös hela dagen för kvällens avgörande match mellan Linköping-AIK. Oerhört typiskt mig att offra energi på sånt jag inte kan påverka. Men det skulle vara så härligt om AIK kunde vinna.

Visst håller ni alla tummar ni har ni där ute i cyberspace :)

Otroligt gulligt

Ett inlägg av en prestationsprinsessa med prestationsångest

Befinner mig litegrann i chocktillstånd efter att ha fått ett telefonsamtal från min goda vän Sarah. Jag skrev ett inlägg torsdagkväll om Elizabeth Gummessons bok Good enough, om min kommande utmaning att nå ett tillstånd där det räcker med att vara jag. Att det räcker med att vara Good enough och att man inte måste prestera för att älskas. Boken är populär o jag ställde mig i fredags i kö på biblioteket för att få låna den.

Det har varit problem att lämna kommentarer på min blogg. Elisabeth Gummesson hade hittat mitt inlägg och fösökt lämna en kommentar. När det inte gick så var hon gullig nog att lämna följande kommentar på min kompis Sarahs blogg (går under namnet Nötnos):

Hej! Det här kanske verkar konstigt, men läs gärna vidare:Jag har läst Prestationsprinsessans blogg, och hon länkar till dig (kallar sig även Olivers mamma). Där skriver hon att hon står i kö för att låna min bok på biblioteket, men jag tycker det verkar som att hon skulle behöva ett alldeles eget exemplar så jag vill gärna skicka henne ett signerat ex med posten. MEN tyvärr kan jag inte skriva in en kommentar till henne så jag kollar nu här om du känner henne och kan be henne mejla sin adress till mig på elizabeth@gummessoncoaching.com? TACK!Varma hälsningar Elizabeth Gummesson (författare till Good enough)

Jag blev oerhört chockerad att hon hittat o läst min blogg men framför allt oerhört rörd över hennes omtanke o engagemang. Visst är det helt otroligt gulligt???

O nu säts jag verkligen på prov för jag har kunnat hantera min prestationsångest någorlunda när det gäller mitt bloggande eftersom jag vetat att nästan ingen läser min blogg o nu blev det lite svårare att hantera den ångesten för uppenbarligen är det någon som läser det lilla jag skriver!

Lämna kommentarer

Har fått höra att det inte går kommentera inlägg på min blogg. Har ändrat lite i inställningar så hoppas detta är åtgärdat nu o att ni delar med er av era tankar!

Om inte så meddela gärna det på oliversmamma@live.se

Underbara vårvinter

Här i Skellefteå har det varit en underbar, underbar vårdag. Jag som sjävl inte är så superförtjust i sommaren uppskattar vårvinter o vår mycket mer o dagens väder har varit helt underbart. Familjen har provat två av GB:s nya glassar, Sandwich med krossade chokladbitar i glassen. God tyckte sambon o Ice age glassen med citronsorbet o glass med kolabitar i fick även den klart godkänt av Oliver.

Eftersom vi inte lyckats skrapa ihop hela slalomutrustningen ännu (nu saknas bara sele) så kunde vi inte åka men passade på att besöka Klutmarksbacken för att ta en närmare titt på hur barnvänlig den är. Träffade där Sarah med familj som kört skoter dit. Måste varit underbart härligt. Satt på terassen där o fikade lite samtidigt som vi sörplade sol. Sen blev det ett besök till Ida o Gabriel där barnen fick leka av sig ute medan vi vuxna njöt i solen.

Kort o gott en riktig njutardag som efter köttfärslimpa ska avslutas med träning på gymmet!

Det är nog precis såna här dagar som man behöver för att fylla på energiförrådet. Hoppas det fina vädret håller i sig.

O har du en barnsele att sälja så hör gärna av dig :) (Oliver trodde vi skulle köpa en bärsele så han skulle slippa gå :))

Att vinna eller försvinna

En frisk Oliver hamnade hos farmor o farfar så jag o sambon kunde gå på hockey. Vilken lyx o vilken upplevelse det blev. Med några minuter kvar till melodifestivalen så fortsätter dagens spänning. Vem vinner? Jag tycker det känns helt öppet, Måns kan vinna lika gärna som Caroline eller operatoken. Jag är ingen fan av melodigestivalen men tycker aldrig att det funnits så många bra låtar tidigare som det gör i år så vem som än vinner så känns det att rätt låt vann (förutom Heat)

O efter dagens AIK vinst så är jag påmind om att ingenting är omöjligt o ingen är slagen på förhand. Det handlar om att prestera bäst när det gäller. För AIK hadlade det om att vinna eller försvinna o de vann o det ska jag njuta av ända till måndagens avgörande match!

Så nu bänkar vi oss frmaför tv:n o dukar upp med godsaker o hoppas på en härlig kväll framför tv:n.

Hoppas ni har en bra lördagkväll!

Dagens status

Oliver är idag lite piggare men har haft uppemot 38.7 i feber idag. Han var tillräckligt pigg för att konstatera att min mage såg ut som ett russin. Barns ärlighet är alltid lika underbar. Uppenbarligen ett konstaterande att tvättbrädan nu är långt borta :)

De nya slalomskidorna anlände idag så så fort han blir frisk o vi får möjlighet blir det åka av. Ska bli spännande. Kvar att köpa är hjälm o sele. Han har åkt för lite ännu för att åka själv.

Ifall han blir frisk kan det bli biobesök i helgen, Pettson o Findusfilmen Glömligheter. Jag är själv jätteförtjust i de två figurerna. Såg dem på teater för några år sedan o nu ska de komma igen till Skellefteå så vi ska försöka komma ihåg att boka biljetter till den.

inspiration

Vi har haft "personaldag" på jobbet idag. Inte ofta vi får göra roliga saker så det blir alltid extra uppskattat när det väl händer nnågot. De hade bokat in Åsa Persson från Piteå som föreläsare. En riktig inspiratör. Jag har själv träffat på Åsa som Belinda Bengtsson på Piteå havsbad för några år sedan o skrattade då så tårarna rann. Nu senast har hon även varit med i Lövångers revyn men har inte sett den. Hennes uppdrag idag var att på ett roligt sätt prata kring de fyra ledorden; delaktighet, uppmärksamhet, kommunikation o arbetsglädje. Kort o gott hur vi skapar en bra arbetsmiljö. Det är alltid nyttigt att någon utifrån kommer o väcker var o en av oss för att påminna oss om att vi själva har ansvar för våra liv. Nog är det skönt ibland att lägga ansvaret på någon annan, men vi har alltid ansvar för vårt eget liv o hur vi väljer att agera.

Jag gick glad o inspirerad från den föreläsningen och det som jag framför allt tar med mig är två saker.

* Inled varje dag med att fokusera på saker du har att vara tacksam för, du har med dig denna känsla hela dagen. Om jag inleder morgonen med att sparka in tån i sängbordet o blir irriterad så kommer jag vara irriterad hela dagen. Men om jag istället försöker tänka positivt, tex vara tacksam över att jag har fötter jag kan sparka in i sängbordet så kommer min dag att bli mycket lättare. (kanske inte lätt vara tacksam för det just då :) )

* Det du ger din uppmärksamhet o kraft växer, dvs fokuserar du på negativa tankar så växer dessa o du ger dem större o större utrymme.

Good enough

Första gången jag hörde uttrycket "Good enough" var i samband med att jag blev sjukskriven. O sen dess har jag hört det många gånger, uttrycket står ju för mycket av det som man som prestationsprinsessa o utbränd inte kan nöja sig med. Det handlar kort o gott om att man behöver inte vara bäst på alla områden. Elizabeth Gummesson har skrivit en bok med titeln och eftersom detta är en av mina största utmaningar just nu har jag ställt mig i kö på biblioteket för att låna denna.

Jag har alltid krävt av mig själv att sträva mot perfektion. Jag vill vara den bästa mamman, den bästa flickvännen, ha ett välstädat hem med en frys fylld med hembakat bröd o ordning o reda i varje skåp. Jag ska direkt kunna ett nytt jobb eller en ny sak lika bra som de som jobbat länge osv. Allt jag företar mig ska vara perfekt o annars blir jag besviken på mig själv. Som ni förstår blir man aldrig annat än besviken för jag kan alltid göra allting bättre.

Så nu handlar det alltså om att omprogrammeras. Att på riktigt förstå o acceptera att det räcker med att vara jag, att det räcker med att vara good enough. Men när man levt med ett beteende så länge och saknar den grundläggande självkänslan är det inte så lätt att bara bestämma sig för att man ska handla o agera på ett visst sätt. Det är inte så lätt.

Men man kan inte ge upp utan att försöka men så himla enkelt det skulle vara om man bar akunde lämna in sig själv på en verkstad som hittade reset knappen o så kunde man programmeras om av en livsstils coach :)

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun....pyttsan! :) Väcktes 04.54 av en sjuk Oliver. 40 graders feber o jättetät i näsan kunde han inte sova längre o ville stiga upp o se barnprogram. Det är såna här gånger man uppskattar att småbarnstiden är förbi för då fanns perioder när man fick stiga upp i ottan. Men det känns fortfarande overkligt att någon gång måsta väcka Oliver o slita honom upp ur sängen för han har inte ro att sova på morgonen o själv har jag aldrig uppskattat morgontimmarna.

Det är verkligen jättesynd om Oliver idag men det är tur det finns febernedsättande mediciner så han inte behöver lida för mycket. Hoppas bara han blir frisk snart!

Slapp pencillin

Doktorn har tittat i Olivers öron o konstaterat att det är vätska bakom trumhinnan men inte någon solklar öroninflammation så vi slapp pencillin idag. Febern steg under dagen så han fick alvedon i afton o det behövde han. Hoppas bara att febern inte kommer tillbaka när alvedonen slutar verka.

Oliver sjuk

Så var det dags igen. Oliver vaknade hängig imorse med tät näsa, lite feber o ont i ett öra. Det är helt otroligt att han aldrig varit frisk en hel vecka samtidigt som han är VIP på dagis. Eftersom han hade många öroninflammationer förra vintern så var vi på öronkliniken i höstas o de var i valet o kvalet om att operera in rör i hans öron men vi kom överens om att avvakta denna höst/vinter o se hur det skulle gå. O det har gått riktigt bra, har klagat över lite ont i örat en dag tidigare men det gav med sig o nu är det första gången det kommer tillsammans med feber. Hoppas att besöket på vårdcentralen idag visar att det inte är någon öroninflammation o att han blir frisk snabbt! Det är jobbigt att se sin son vara sjuk.

Det som är lite konstigt är att han jämt är tät i näsan, eftersom jag själv är allergisk har jag börjat fundera om det kan vara det. Tyckte att han snabbt blev bättre i samband med långledigt från dagis vid jul så har funderingar om det kan vara något på dagis han reagerar på som tex kompisar med hund. Får se vad allergisköterskan tror när vi pratar med henne men hoppas verkligen han slipper vara allergisk.

Nu när han blev sjuk var det lite tur att vi inte kunde boka någon liten vintertripp.

Nytt kök

Usch o fy vilket väder. Visst räcker det med snö nu!?

Oliver har hälsat på sin "bästa" tjejkompis en stund nu ikväll. Vi skjutsade honom dit o det är svårt att inte bli lite avundsjuk på att få bo i hus. De har öppen planlösning, snygga tapeter o ett fräscht kök. Själv har man en stökig lägenhet flera våningar upp. Vartenda skåp o varenda garderob är fylld till bristningsgränsen o framför allt, ett kök som är så nött, slitet o tragiskt att jag snart går i strejk om jag inte får ett nytt :)

Det är synd att det är så dyrt att byta kök för tänk så mycket roligare det är att laga mat i ett kök som är frscht. O hur mycket tid tillbringar man inte med att laga mat (känns som jag inte gör annat på helgerna). Nu handlar det bara om att hitta energin, pengarna o knepen att övertala resten av familjen om hur mycket värt ett nytt kök är. Det enda som oroar är att sambon just nu lägger mycket tid på att titta efter en ny bil o det skulle kunna betyda att han planerar lägga våra pengar på något annat än mitt nya fina kök!

Tips på hur man får en karl att prioritera rätt här i livet tas tacksamt emot! :)

Sköt om er! Nu surfar jag vidare o bestämmer vitvaror ;)

Glass som tröst

Äntligen har jag lyckats tvinga mig själv att göra något Hittills har jag alltid varit så trött o slut att det inte varit möjligt att orka med något mer än att jobba men idag tvingade jag mig själv att gå på hockey. Nu är jag hemma jättetrött, jättesliten o jättefrustrerad över en orättvis AIK förlust. Men jag ska vara stolt över mig själv som tog steget att göra något som jag brukar tycka är roligt. Det ska tydligen vara vägen tillbaka...

Tur det finns glass att tröstäta när saker inte går som man planerat ( en hockeyförlust i slutspel ger oss rätt att äta minst två stora tallrikar glass för de som inte visste det :)) Själv nöjde jag mig med en STOR tallrik o nu känns det genast lite bättre. Så bra det nu kan kännas en måndag.

Dålig planering

Skickade en små förkyld Oliver till dagis idag. Håller tummarna ännu hårdare att vi ska klara oss hela veckan. :)

Vi hade planerat att åka iväg hela familjen, åka någonstans där man kan koppla av o njuta av vårvintern i lugn o ro. Plats var inte bestämd men vi trodde vi hade planerat in datum tillsammans. Visade sig att jag o sambon hade tagit ledigt från jobbet två olika veckor. Jag var säker på att vi skulle åka i slutet av denna vecka o han att vi skulle åka i slutet av nästa. Så nu kanske det inte blir något eftersom att den enda helg jag hade svårt var nästa helg o han har mycket inbokat i slutet av denna vecka. Snacka om dålig kommunikation.

Dåligt förberedda är vi också. Har pratat hela vintern om att kolla om alternativ för att hitta slalomskidor till Oliver men inget har blivit gjort. Hör gärna av dig ifall du vet någon som säljer slalomskidor strl 90 cm o pjäxor i storlek 28-29 till bra pris! Känns inte värt att köpa nytt!

Dags att ta itu med denna nya vecka. Köpte träningskort på nya gymmet 360 igår, så otroligt nytt o fräscht.( Tänk att någon gång i sitt liv få bygga ett nytt hus )Även om jag inte kommer att kunna träna allt för mycket så kändes det härligt att bara kunna gå o basta. :) Så nu blir det att åka dit innan jobbet idag!

Very important Oliver

Så var ännu en helg över. Har varit dålig på blogga i helgen, ber om ursäkt för det. Synd att jag ska få dåligt samvete över att jag inte haft ork o möjlighet att blogga i helgen. Så typiskt mig! :)

Oliver ska vara VIP i veckan på dagis, en bra ide de har på vårt dagis. Alla de större barnen får vara VIP en vecka var, under den veckan får man ta med en leksak varje dag o visa upp för sina kompisar på morgonsamlingen. Man får hjälpa till att duka, följa med o hämta matvagn o så får man sitta på en lila lite "kunglig" stol på samlingen. Kort sagt en vecka när man varje barn uppmärksammas lite extra. Tidigare tillfällen när Oliver har varit VIP har det aldrig slagit fel, han har alltid varit sjuk minst 3 dagar av sin VIP vecka så vi är lite oroliga nu. :)

Underlättar inte att han precis innan han somnade pratade om ont i örat o senare om att det kändes som han skulle kräkas. Vi hoppas att detta är ett av de försök att slippa gå på dagis som förekommer speciellt inför måndagarna men eftersom jag är skrockfull av mig så håller vi verkligen tummarna för att han inte blir sjuk!

Spontanbesök

Fick besök av en av mina bästa vänner idag. Ett spontanbesök av henne o hennes son. Det var väldigt uppskattat av oss alla, inte minst Oliver som fick sig en lekkamrat. Ofta är just spontan besök allra roligast, när någon kommer utan att du har den minsta aning o framförallt när man inte har något inplanerat. Vi hade precis ätit o funderade vad vi skulle hitta på härnäst när de dök upp. Helt perfekt! Min vän är dessutom gravid o det var alldeles för länge sen vi sågs så det kul att få se den mysiga magen oxå. Tack för att ni förgyllde vår afton!

Vi är dåliga på att göra spontan besök. Är rädda att störa, eller att den vi hälsar på inte ska vara hemma o vissa dagar så orkar vi bara inte umgås med folk. Men varför är vi rädda för det egentligen? Även om vi besöker vänner o de är upptagna så visar vi genom vårt besök att vi tänker på dem o att nästa gång kanske passar bättre. Det är väl så mycket bättre än att inte hälsa på alls.

Minns när man var liten o spontant ringde på hos en kompis för att höra om hon eller han ville komma ut o leka. Undrar om barn gör så nuför tiden eller om man skickar ett sms för att kolla om någon har möjlighet? Mobiltelefonen har ju förändrat en del... Snart sitter man där o berättar historier om hur mycket bättre det var förr :)

Nu är det dags för Så ska det låta o Martin Stenmark (allt var inte bättre förr) :)

Picknick

På tal om inställning så är det inte lätt att vara 4 år och hålla reda på tidsbegreppen. Oliver bad innan han somnade om att vi nästa vecka, när det är sommar ska åka till dinosaurielekparken på picknick.

Känns som att sommaren är lite längre bort än nästa vecka. Det hoppas jag i alla fall att den är, för redo för bikini är jag då absolut inte. (såg de plockat fram den avdelningen lite smått på stadium nu. Borde vara olagligt plocka fram bikinis före 15 maj. Man måste ju hinna få lite färg o göra sig åtminstone lite redo för beachen. O när de plockar fram dem redan nu så hinner de snygga bikinisarna sälja slut innan man själv vågar ta av sig understället o prova :) )

Fast visst lät det mysigt med picknick. Om det blir sol i helgen får vi försöka ta en vinterpicknick i väntan på sommaren nästa vecka :)

Inre kraft

Mycket här i livet handlar om inställning. AIK:s inställning idag ledde till vinst mot favorittippade Linköping. Tyvärr var inte min inställning på topp idag så det planerade hockeybesöket idag uteblev, olivers farfar fick ta min biljett istället. Efter att ha arbetat 2.5 timme idag så var orken slut, precis som allt för ofta annars så fanns inte energin till mer än jobb o det vardagliga livet. Men jag slutar aldrig imponeras över människor som tex Lotta Gray eller den pojke som på idrottsgalan fick Lilla sportspegelns pris, han som efter en olycka bara har en arm men ändå tävlar på elitnivå i simning. Var hittar de kraften när allt är som mörkast?

Men visst är det tur att det finns människor som kan plocka fram det lilla extra i situationer när det är som nödvändigast. O ofta är det inte förrän vi är i de situationerna vi upptäcker vilka inneboende krafter vi egentligen har

Lotta Grays kamp

Har tidigare läst två artiklar om "vimmelmamman" Lotta Grays kamp mot cancern med tårarna strömmande nerför mina kinder. Lotta är dagens debattör på aftonbladet och hennes artikel känns oerhört viktig. I artikeln berättar hon om ångesten över att ha väntat 24 dagar på röntgenbeskedet om hennes cancer har spritt sig till levern, om att akutopererad tvingas ligga i en fyrbädssal och inte kunna gråta öppet eller få vara med familjen i enskildhet. Hon berättar om hur hon tvingats byta läkare 3 gånger under dessa 10 månader. Jag kan inte läsa Lottas berättelse utan att gråta, hon är mitt i livet precis som jag och hon har en son som är ett år yngre än min egen så hennes historia berör mig extra mycket.

Vi pratar om att vi har en bra sjukvård i Sverige men har vi fortfarande det? Det är inte mänskligt att tvingas leva i ovisshet över om cancern har spridit sig i nästan en månad, det är inte mänskligt att tvingas dela sal med 3 andra personer när du nyss fått ett cancerbesked o opererats akut. Man måste få möjlighet att i avskildhet få gråta o skrika ut alla känslor av vanmakt, förtvivlan o ilska som finns. Man måste få möjlighet att få umgås med sin treåriga son o sin man i lugn o ro, kanske man inte får chansen att träffa dem igen. Att leva med cancer är ju att inte veta o det minsta samhället o sjukvården kan göra är att skapa en lugn o trygg tillvaro med möjlighet till en doktor som känner familjen/personen väl och som för en rak o tydlig dialog om hälsotillståndet. Vi måste försöka få en sjukvård som ser till helheten.

Nu när jag hittat Lottas blogg så kommer jag att dagligen följa hennes kamp mot cancern mitt i livet som småbarnsmamma.

O framför allt önskar jag innerligt att det går bra för henne då hon idag kl 15.30 träffar läkaren och får beskedet hon väntat alldeles för länge på. Vi håller tummarna för dig Lotta!

Krav på sig själv

Jag trodde att jag utåt sett lyckas hålla en ganska bra fasad. Inte avslöja hur jag egentligen mår. Men uppenbarligen så genomskådar man mig lättare än jag tror, flertalet personer har sagt att de inte var ett dugg förvånade över att jag blev utbränd. De måste uppenbarligen ha sett något som jag själv inte insåg..?

Idag hos sjukgymnasten så tyckte till och med han att jag var tvungen att sänka kraven på mig själv i min träning. Jag har alltid höga krav på mig själv men trodde inte att det var något som alla andra kunde se. O det är en stor utmaning att någon gång stanna upp o känna att jag nått ett mål för nu höjer jag alltid ribban när jag börjar närma mig o då får man ju aldrig känna av glädjen i att lyckas med nåt.

Hoppas att ni är rädda om er själva o sätter rimliga mål o belönar er själva när ni når dem. Chokladglass eller ett par nya skor fungerar nog lika bra :) Huvudsaken är att du belönar dig själv!!

Tv av vad som helst?

Kan man göra tv om allting? Läste i dagens tv tablå om ett program på tv 3 kl 22 idag "Hur äcklig kan man bli" som enligt aftonbladets tv tidning handlar om vad som händer när man slutar tvätta sig. Vill någon se sådan tv?

På tv just nu är den arga snickaren. Vad är det för fel på sympatiska Timell? Att renovera vet jag av egen erfarenhet lätt leder till att man av trötthet o stress inte är på sitt bästa humör. Varför ska man då ta dit en argsint snickare som gör tv genom att köra med de boende o vara allmänt sur? O fastän att jag tycker att det är en riktigt dålig ide så slösar jag en timme av min onsdagskväll att se detta? Hur dum gör de tmig? :)

Raden av alla idiotiska program som poppar upp kan snabbt göras lång och eftersom jag är fast i den arga snickaren har jag inte teid att skriva den nu :) men spontant kan jag känna att Linda Rosings datingprogram inte heller känns som något för Oscargalan. Som tur är finns det fortfarande kvalitets tv som Greys anatomy o onsdagskvällen är räddad :)

Kärlek

Hos oss märker man alltid av att det är skollov genom att det är ett gäng högljudda små tuffingar som "hänger" utanför våra sovrumsfönster och självklart så kan de inte kommunicera i normal ton utan de måste skrika till varandra. Knappast något nytt fenomen men oerhört irriterande när man har barn som har svårt att somna. Kanske är ett tecken på att man börjat bli en sur kärring :)

Oliver har haft tjejkompis på besök igen efter dagis idag, det var uppskattat. O jag har varit på möte, tröttsamt o skönt det är över. Att trött o stressad komma hem o få krypa ner i Olivers varma säng med hans varma andedräkt o mjuka kinder intill sig var helt underbart. När man har små barn kan man ibland vara så trött, less och arg att man gärna lånar ut dem men att få se Oliver sova, få se hans lilla mörka kalufs ligga mot den mjuka kudden och höra de små andetagen, känna stillheten i den i vanliga fall aktiva kroppen är oslagbara ögonblick. Jag blir så fylld av värme och kärlek att det är svårt hålla tårarna borta. Oj vad jag älskar honom!

Biljetter fixade

Lyckades få tag på biljetter på rad 6. Så får man hoppas det är bra platser. Ska bli spännande se hur snabbt biljetterna säljer slut.

Hockeyhysteri

Slutspelsdags för AIK innebär biljetthysteri. Sitter just nu inloggad på Ticnet o väntar på att de kl 13.00 släpper biljetterna till slutspelet. Kan tänka mig att det just nu ringlar en lång kö ut från turistbyrån o ut på torget. Härligt med slutspelsstämning i stan.

Håll tummarna för att vi hinner få några bra platser o framför allt att AIK går långt i slutspelet!

Lite pysslande

Så här blev det färdiga resultatet efter en stunds pysslande.

Är inte alltid så snabb av mig. Vi köpte tyg i Piteå för länge sedan för att göra en tygtavla och täcka för en sargad vägg. Tyget har legat längst in i garderoben fram till nu, efter lördagens IKEA besök blev det extra uppenbart att något behövde komma upp på den väggen så idag var tanken att jag skulle förbi ett byggvaruhus för att köpa resterande material. Av en slump upptäckte jag på Åhlens idag ett set enkomt just för att bygga tygtavlor, en kilram med medföljande träkilar och ståltråd för upphängning. Så otroligt smidigt o praktiskt. Rätt fint blev det också. Så ifall det är någon som funderar på att göra en tygtavla är mitt tips att köp färdiga ramen på Åhlens, de har ju dessutom mycket snygga tyger :)

Här är ramen ihop satt och jag försöker fundera ut hur jag ska mönsterpassa.

Kameratips?

Fick som jag tidigare nämnt en kamera i födelsedagspresent av min kära familj. För att Oliver skulle få ge ett paket hade de köpt en kamera som var väldigt snygg o liten men som enligt recensioner på internet bla inte tar så bra bilder inomhus, vi bestämde oss då för att lämna tillbaka den och försöka hitta en kamera som tar bra bilder.

Detta har visat sig vara mycket svårare än vi trodde, för förutom kravet på att kameran ska ta bra bilder så får den gärna vara snygg, liten o nätt samt till rätt pris. O när vi nu läst oss igenom massvis med olik användarrecensioner o tester på internet så verkar det som att det inte finns någon kompaktkamera som tar bra bilder o samtidigt är liten nog att rymmas i jackfickan.

Så hur gör man då, köper vi en stor kamera som vi aldrig kommer att ha med för att fotografera eller en liten som inte tar bra bilder? Jag tror att det finns små digitalkameror som tar bra bilder, vårt krav är att den ska ta bättre bilder än vår canon ixus 40 med 4 megapixel, men vem av de som lämnar recensioner och vilka tester vågar man lita på?

Ifall du har något bra tips på kamera så tveka inte att göra din röst hörd. Tills vidare så surfar vi vidare i jakt på den perfekta lilla, snygga kameran med de perfekta bilderna :)

Dystert - läs inte :)

Så var denna helgen slut, som vanligt så går helgerna alldeles för fort. Oliver har blivit förkyld (igen, 2 veckor sen blev frisk från 1 veckas hög feber + förkyld) så han snorar och hostar. Själv är jag helt slut efter gårdagens IKEA resa. Min energinivå i dagsläget räcker inte till såna utflykter men jag har inte vett nog att förstå det så nu får jag betala priset för att jag försökte ha lite roligt.

Det är en svår balansgång, för att orka med livet måste vi få tillfällen då vårt energiförråd fylls på så att det finns en reservtank. När man som jag kört slut på reservtanken behöver man mycket energi för att fylla på tanken igen men samtidigt har man inte kraften att ägna sig åt aktiviteter som ger energi. Orken är slut när man stigit upp, arbetat några timmar o sen lagat middag åt familjen. Det finns inget över för att göra enkla saker som att gå på bio eller åka o träna på kvällen men samtidigt så är det kanske precis just de sakerna som man behöver för att i längden få tillbaka energi o kraft.

Men jag nåste vara optimistisk så får hoppas att det faktum att vi går mot ljusare tider hjälper till att ge mig en spark i rumpan så jag kommer framåt någon gång!

Var i livet du än befinner dig, se till att vara rädd om dig själv o ta vara på de tillfällen som ger dig energi (se samtidigt till att minska på de saker som bara tar energi)