Vet inte om ni noterat det men jag har avsiktligt valt att till stor del försöka skona er läsare från den stora delen av min vardag. Att inte skriva om alla konstiga fysiska symptom som jag tampas med dagligen, att inte skriva om all hopplöshet som ofta finns där, om all trötthet, om alla sömnproblem o alla andra saker som hör ihop med min utbrändhet. Att jag inte gör det betyder tyvärr inte att de inte finns där men jag har valt att inte göra det för hur roligt är det att läsa?
O jag gör det också för att hela tiden försöka leta positiva saker i vardagen som kan vara värda att skriva om. Tillsammans med mina pysselprojekt o bakandet så har detta blivit en slags terapi.
Men jag har en förhoppning om att så småningom komma tillbaka från denna utbrändhet o att kunna leva ett normalt liv o i väntan på det så letar jag små glimtar varje dag o ibland delar jag med mig av dem till er.
Utan att darra på rösten
11 år sedan