Frustration

Jag försöker verkligen tänka positivt trots att livet inte visar sig från den ljusaste sidan nu och det senaste året men det är inte lätt alla dagar o i alla situationer. Erfarenheten visar att det inte alltid går att komma tillbaka till samma arbete och samma arbetsuppgifter när man gått in i väggen. När jag blev sjukskriven så var min inställning att jag skulle vara tillbaka på jobbet inom ca 2 veckor, när jag väl landat och insett hur dåligt jag egentligen mådde så insåg jag att det skulle ta tid att komma tillbaka och tankarna på om jag över huvudtaget skulle komma tillbaka till samma arbetsplats o samma arbetsuppgifter började gro.

Jag fick höra att det var viktigt att komma tillbaka snabbt för att inte skapa en för stor "tröskel" att komma tillbaka till arbetet så den tid jag varit heltidssjukskriven är inte så lång. O när jag komt tillbaka så var min chef förstående, hade täta uppföljningar och lät mig styra arbetsuppgifter relativt mycket själv men betonade hela tidne att jag skulle tillbaka till mina egentliga arbetsuppgifter så småningom. Nu har det gått några månader med 25 % arbete, jag har gjort två försök att trappa upp arbetstiden (båda för tidigt) med bakslag som gjort att jag blivit heltidssjukskriven igen. Nu finns inte längre samma förståelse från min chef. Företagsläkaren sa att det var viktigt att man försökte begränsa stimuli jag utsätts för, det ska vara så lugnt o tyst på arbetsplatsen som möjligt. Mina uppgifter ska vara begränsade bla. Jag har blivit placerad mitt i ett stort kontorslandskap, alla som passerar i rummet passerar recis där jag sitter. I rummet är det så dammigt att mina luftrörs och allergibesvär ökat och jag har arbetsuppgifter som på inget sätt är ideala. Jag har tagit upp detta med min chef men hon visar mest tecken p åatt tycka jag är gnällig. Själv blir jag oerhört frustrerad, känner stressen att öka arbetstiden men samtidigt så får jag inte de förutsättningar som behövs för att ha en chans att klara av det. Nu är det bara 9 arbetsdagar att spela på innan min nuvarande sjukskrivning går ut o tanken är garanterat att jag ska dubblera tiden då. Eftersom jag är lite av en expert på att bita ihop så gör jag det samtidigt som jag känner att energin minskar.

Men jag vet att jag måste tänka positivt. Så jag behåller offerkoftan på bara en liten stund till sedan ska jag tänka på allt jag har att vara tacksam över. Tex att jag har ett jobb!

O att det är nära till ica så att jag nu snabbt kan fixa mig lite glass för att tröstäta! (celluliterna verkar då inte gå få bort hur som helst) :)