Ut i livet

Den nya typens familjeliv, vi sitter en fredagkväll med varsin bärbar dator i knäet. :)

Blev badhuset för hela familjen idag efter jobb/dagis, alltid lika avslappnande o en riktigt bra avslutning på veckan. Tyvärr var vi inte ensam om den idén men vi rymdes i alla fall.

Fick med oss en enkät från dagis som jag passade på att fylla i nu ikväll för annars brukar sånt bli liggande. När jag fyllde i denna enkät fylldes jag av sorg, jag insåg att Oliver bara har 5 ynka veckor kvar på detta underbara dagis med de underbara fröknarna. Till hösten börjar han i en renodlad femårs verksamhet. Självklart har detta sina fördelar men för oss också vissa nackdelar som tex sämre "dagisgård", längre till dagis o framför allt så förlorar vi de fröknar o den trygghet som finns idag. Jag är en känslomänniska o speciellt nu har jag ständigt nära till gråt o jag vet redan nu att det kommer att bli ett väldigt sorgligt avsked. Har en arbetskompis som tidigare arbetat många år på dagis (o som det är slöseri att ha sittande framför en dator istället för på dagis) o hon säger att de som jobbar på dagis borde tjäna 100 000 kr i månaden för det jobb de gör o jag är beredd att hålla med henne. De fungerar som psykologer, pedagoger, lekledare etc för både barn o föräldrar i vissa fall men de får aldrig betalt eller ofta inte ens veta hur värdefullt deras jobb är.

Just för att inte brinna upp så valde hon att sitta framför en dator o mata beslut dagarna i ända istället för att rädda barn som på hennes dagis ofta kom från trassliga hem. Hon har i sitt jobb kanske tom räddat barns liv genom att kontakta socialtjänsten när föräldrar varit drogpåverkade, gett barn från trassliga hem nödvändig trygghet o kärlek. Personalen på våra förskolor har ett av de viktigaste yrken man kan ha, de formar vår framtid. Därför är jag så oerhört tacksam för att vi hade turen att hamna på ett jättebra dagis med så bra dagisfröknar, den som arbetat närmast Oliver har varit helt underbar. Så det är inte konstigt att det är med extra sorg o vemod som vi ska ta farväl av förskolans trygga värld.

Det är först nu jag insett vilken skyddad o trygg värld förskolan är för snart tar han steget till skolan,alla hårda ord, mobbing o allt annat dumt man minns man själv gjorde som liten. Hur ska min lilla son klara sig i stora världen?

Ska försöka njuta av tryggheten i de 35 dagar som återstår innan det tråkiga avskedet. Om någon har något tips på present till fröknarna tas de tacksamt emot!