Förälskelse

Läste i dagens aftonblad att ny forskning visar att förälskelse är beroendeframkallande, förälskelsen skapar signalsubstansen dopamin och har tydligen samma kemiska effekt på hjärnan som en kokainkick. Enligt forskaren Larry Young går det att simulera romantisk kärlek med kemikalier, Hoppas verkligen inte att det leder till att vi inom något eller några år har möjlighet att ta ett vitt litet piller en grå o trist november måndag för att känna oss lite förälskade!!

Men nog är förälskelsen en underbar känsla. Minns du din första förälskelse? Kanske var det någon blyg, söt pojke med fräknar på dagis eller kanske den busigaste killen i klassen. Vem det än var så kan du säkert precis som jag med ett leende minnas känslan när kompisen gick med den ihopvikta lappen där orden "får jag chans på dej?" stod felstavat o krokigt och oron blandad med nyfikenheten över om hon skulle komma med ett JA eller NEJ tillbaka. Ett ja kunde leda till några dagar med hålla handen eller lika gärna en lapp några timmar senare med orden "jag gör slut". Kärleken var inte enkel ens när man var barn. När jag gick i fyran flyttade en ny söt kille till vår skola, att han var ny o dessutom söt gjorde att alla vi tjejer förälskade oss i honom. Jag minns än idag lyckan när min kompis kom tillbaka med ett JA på min fråga om chans, vi var totalt tillsammans i två veckor och jag var en av nio tjejer som han var tillsammans med samtidigt. Vi träffades ingenting under dessa två veckor (vem hinner med att träffa alla sina flickvänner om man har nio stycken samtidigt?) men den dagen han gjorde slut kändes det som mitt hjärta skulle brista, Jag fick min första lektion i förälskelsen o kärlekens baksida.

När man blir förälder så önskar man inget hellre än att skydda sina barn mot alla faror o hot som finns i världen. Man önskar att de ska slippa undan de sorger o bekymmer som man själv stött på under resans gång. Men hur innerligt jag än vill skydda Oliver så måste han själv få leva sitt liv, själv få göra sina misstag o förhoppningsvis lära sig av dem. För trots att jag fått många törnar under mitt liv är det dem som gjort mig till den jag är och jag har lärt mig massor på vägen. Man måste våga för att vinna! För samtidigt som jag vill skydda Oliver så önskar jag att han får uppleva många stunder av kärlek, glädje o lycka. Så jag tror att det bästa jag som förälder kan göra är att ge min son kärlek, trygghet och hjälpa honom bygga upp en god självkänsla så att han vågar lita på sin egen förmåga o sina egna värderingar när livet drabbar honom.

Oliver har idag haft en tjejkompis på besök för första gången. Tidigare har tjejer hälsat på men då har det varit bekanta till oss, idag var det en jättesöt tjej från dagis som hälsade på o nog märktes det att det var lite extra spännande. Vem vet, de kommer förmodligen att gå i samma klass när det är dags att börja skolan så kanske det blir just hon som blir hans första förälskelse. Kanske det är med henne han kommer att få uppleva förälskelsens eufori, känslan att varken behöva mat eller sömn så länge man har varandra. Men vare sig det är hon eller någon annan så hoppas jag att han får uppleva detta för vilka kemiska reaktioner det än utlöser i hjärnan så är att vara förälskad något underbart o det behöver man inte vara forskare för att konstatera.

Några tips för att hålla förälskelsen vid liv

* Se din älskade i ögonen - glöm inte bort blickarna ni gav varandra när ni var nyförälskade.

* Dröm er tillbaka - tala om för varandra vad det var ni föll för. Dröm er tillbaka o använd minnena från förälskelsen som ett kärlekskonto

* Kramas ofta - rör vid varandra i vardagen

* Överaska varandra - när gav ni varandra blommor eller ett gulligt kort senast

* Skriv kärleksbrev till varandra

* Gör något du vet att din partner gillar