Att vara här och nu

Det var min tur ikväll att få läsa för vår underbara son Oliver. Numera njuter jag verkligen av den stunden, att få ligga tätt intill den lilla kroppen som doftar så gott. Den varma andedräkten med mild jordgubbsdoft från barntandkrämen. Just då känns det som att tiden står stilla, det är jag och Oliver o den berättelse som vi läser. Ett av de få ögonblick jag lyckas vara här och nu.

Men jag har inte alltid njutit av denna stund. Som jag tidigare nämnt så gick jag efter en lång period av stress och hård fysisk träning in i väggen i somras. Jag hade kört ner mig själv både fysiskt och psykiskt. Min vilopuls låg över 90 slag/minut, jag kunde inte sova på nätterna och förutom en otrolig trötthet o inre stress så fick jag problem med minnet för att nämna några av alla besvär. Min självkänsla var i botten och jag hade pressat mig själv hårt i jakt på bekräftelse och kärlek.

Under de år jag studerade vid universitetet räckte det aldrig att läsa en kurs utan har nästan hela min studietid läst dubbla kurser. Under 2007 så läste jag heltid på distans och fick samtidigt arbete i en telefonkundtjänst. Arbetet var jätteroligt o jag ville såklart visa hur duktig jag var så förutom att studera heltid så arbetade jag heltid. I oktober 2007 fick jag chansen att pröva ett nytt jobb med inriktning mot rehabilitering men för att inte förlora kundtjänstjobbet så kunde jag tack vara flextid på lunchen arbeta extra på mitt gamla jobb. En situation som inte blev hållbar i längden så när jag fick en tills vidare anställning på mitt nuvarande jobb som handläggare så avslutade jag kundtjänstjobbet. Men det visade sig vara för sent.

Under våren 2008 beordrades vi fem timmars övertid varje vecka på jobbet, jag tränade 7-10 pass och skulle samtidigt få ihop livspusslet med sambo o son. Därutöver var jag även engagerad i styrelsen i en förening samt arbetsplatsombud på min arbetsplats. Jag var konstant stressad och fylld av dåligt samvete. Hur mycket jag än försökte så räckte jag aldrig till. Vad jag än gjorde försökte jag hela tiden planera in alla övriga saker jag skulle hinna med. Jag stannade aldrig upp o njöt av ögonblicket som var. I efterhand är det inte svårt att förstå att min kropp till slut sa stopp men jag är glad att den gjorde det. Det är och har varit en jobbig period som jag gått igenom men trots att mitt liv tidigare var mer spännande o intressant så kunde jag aldrig njuta och på riktigt uppleva det. Mitt liv idag är just nu väldigt begränsat men jag tränar mig i att uppskatta ögonblicket och att försöka vara närvarande i nuet. O jag upplever hellre ett ögonblick av riktig lycka än fem upplevelser som jag inte har tid att reflektera över.

När man når botten har man i alla fall fast mark under fötterna som någon så klokt tidigare sagt. Det är även en lång väg att hitta tillbaka och den vägen är inte heller rak, i alla fall inte min. Jag har kommit en bit på väg men ännu är det långt. Jag har fått många goda råd på vägen och jag kommer på denna blogg att dela med mig av några eftersom. Ett av de första råden gällde just begreppet Mindfulness, mindfulness handlar om sinnesnärvaro. Genom att vara närvarande i nuet så kan man välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor o kropp i varje ögonblick. Enligt forskning på området har det visat sig ha god effekt på besvär som är stressrelaterade tex utbrändhet. Jag har inte fördjupat mig så mycket i området men hur gärna vi än vill så är det enda vi kan påverka det ögonblick som är just nu o hur vi väljer att hantera det. För att citera ur Mia Törnbloms bok Självkänsla Nu!; Om du står med ena foten i det som har varit och den andra i det som komma skall så pissar du på nuet!

Hur gör man då för att vara närvarande i nuet? Det finns många tips på internet o i böcker som skrivits, mitt tips är att låt ett barn vara din lärare. Det finns ingen som är så duktig på att leva här och nu som ett barn. När min son leker så leker han, han planerar inte vad han ska äta till middag eller vad han ska ha med sig till dagis imorgon. Hans fokus ligger på det han gör här och nu och jag har så mycket att lära av honom min 4 åriga underbara son. O jag är så tacksam att jag hälften av veckans sju dagar har förmånen att ligga tätt intill Oliver och läsa för honom.