Rädsla

Ett tecken på att man börjar ha stora barn är alla svåra frågor som kommer ur de små munnarna. Ett annat är alla iakttagelser som barn gör o sedan drar en egen logisk slutsats av. O detta tillsammans med att man som 4.5 åring insett att världen ibland är skrämmande kan sätta oss som föräldrar på svåra prov.

Ikväll när jag läst klart för Oliver berättade han att han är rädd för mörkret, rädd för monster o att tjuvar ska komma. De tankar som snurrade i mitt huvud var hur hjälper jag honom med dessa rädslor på bästa sätt. Vet att jag läst att barnpsykologer betonat vikten av att inte förringa eller skratta åt barnets rädslor utan att man ska ta dem p åallvar o tillsammans med barnet upptäcka att de inte är farligt, tex tända lampan o titta i garderoben för att se att några monster inte är där. Men att svara rätt på alla frågor om tjuvar o monster var lite klurigare än att göra en sån konkret sak. Min utgångspunkt var dock i alla fall att på bästa sätt hjälpa honom se att det inte fanns några monster i rummet o att svara på frågor om tjuvar på ett så bra sätt som möjligt.

Tycker att detta med rädslor är extra svårt eftersom att jag själv är rädd för det mesta, listan på alla mina fobier o rädslor är alldeles för lång Kort skulle man kunna uttryck det som att jag är rädd för att leva! Detta är något jag jobbar med tillsammans med allt annat men det känns viktigt för mig att inte Oliver ska behöva utveckla rädslor som hindrar honom från att "leva" så det är tur att min sambo är raka motsatsen till mig. Kan dock ibland önska att han skulle vara lite mer försiktig :)

Hur gör man som förälder för att inte få rädda barn? Jag tror en av de viktigaste byggstenarna är självkänsla. O att med trygghet o kärlek tillsammans med barnet övervinna ev rädslor som uppstår på vägen. Snacka om utmaning :)

För mig har det varit spännande bara att inte bli hysterisk när jag ser en liten spindel men det går ganska bra :)

Har ni några tips så dela gärna med er! Kommentarer på min blogg uppskattas alltid!