Glass som tröst

Äntligen har jag lyckats tvinga mig själv att göra något Hittills har jag alltid varit så trött o slut att det inte varit möjligt att orka med något mer än att jobba men idag tvingade jag mig själv att gå på hockey. Nu är jag hemma jättetrött, jättesliten o jättefrustrerad över en orättvis AIK förlust. Men jag ska vara stolt över mig själv som tog steget att göra något som jag brukar tycka är roligt. Det ska tydligen vara vägen tillbaka...

Tur det finns glass att tröstäta när saker inte går som man planerat ( en hockeyförlust i slutspel ger oss rätt att äta minst två stora tallrikar glass för de som inte visste det :)) Själv nöjde jag mig med en STOR tallrik o nu känns det genast lite bättre. Så bra det nu kan kännas en måndag.