Hyllning till Puh

Måste erkänna att jag alltid varit lite svag för den gula björnen med den alldeles för korta tröjan, det vill säga Nalle Puh. Förutom att han är söt o rolig så är han bara. Jag är själv alldeles för mycket Nasse, en ängslig typ som är orolig för saker alldeles för ofta o ofta i onödan. Min pappa är en riktig Ior, pessimistisk o lite dyster typ :) Tror att mycket i livet skulle bli lättare om vi båda varit mer som Nalle Puh, han oroar sig inte i onödan utan när han blir hungrig vill han ha håning och när han inte är hungrig så bara är han. Det finns tom en bok om Puhs storhet, Tao enligt Puh.

Ett av Nalle Puhs uttalanden handlar om att den skönaste känslan är inte när man ätit upp honungen utan precis det där ögonblicket när du fått en burk med honung o du ska börja äta den. O är det inte så med mycket här i livet. Ofta är maten som godast just när vi ser den ligga där på tallriken, den nygrillade köttbiten o den färgglada salladen som får det att vattnas i munnen. Även om maten är god så lever den inte riktigt upp till den känsla av hur god den ska vara som man hade innan man började äta.

För oss var det så senast idag, När Skellefteå AIK slog ut Linköping i kvartsfinalen för en vecka sedan o vi fick tag i biljetter till semifinalen så var det en riktigt skön känsla av spänning o förväntan. O den känslan har suttit i ända till vi kom till arenan idag. Att AIK dessutom förlorade med 6-0 gjorde inte saken bättre. Men om man ska se det postivit så har vi i alla fall fått uppleva den sköna känslan av spänning o förväntan, den sköna känslan av att ha honungsburken kvar o veta att vi har möjlighet att äta upp den. Även om den inte smakade lika gott som vi hade hoppats.

O det kommer hela tiden nya ögonblick att njuta av. Det svåra är att lära sig att mellan dessa ögonblick bara vara i nuet. Man borde kunna säga att Nalle Puh är duktig på mindfulnes :)