Att lära gamla hundar sitta

Jag är en otrolig vanemänniska. Sitter till exempel gärna på samma plats var jag än är om jag varit där tidigare (bussen, hos vänner, fikarum etc). Använder samma skåp på gymmet o går ofta samma runda när jag är på stan för att shoppa. Kanske ett behov av trygghet i mitt just nu kaotiska liv.

Vet att jag måste "omprogrammeras", måste lära mig att sluta sträva efter perfektion. Måste lära mig att älska mig själv o måste lära mig att jag behöver inte prestera för att älskas. Men det är ett oerhört kliv mellan den teoretiska kunskapen och att lyckas omsätta det i handling.

Till exempel så insåg jag idag på gymmet att jag aldrig kommer att få den "perfekta" kropp som jag så eftersträvar. Jag är anatomiskt inte byggd så att det ska vara möjligt hur hårt jag än pressar mig själv, mina höfter är för höga o mina bröst för små för att nämna två enkla exempel. Men det är inte så enkelt att det räcker med att jag konstaterar det för mig själv. Känslan av att vilja uppnå denna sak är lika stark men däremot känns det lite hopplösare. Jag vet att det genom hårt arbete går att lära om sig men oj vad jag önskar att det var lättare. Samma sak gäller på alla områden i mitt liv, trots att min chef inte sätter några krav på att jag ska prestera så sätter jag sådana krav själv. Varför?

Just denna insikt kan vara väldigt jobbig. Tidigare i livet så körde jag bara på, kände inte efter utan åt mer alvedon o mer magmedicin för att dämpa alla kroppens sätt att protestera. Nu har jag kommit till stadiet att jag vet att mitt beteende är fel men tankar, känslor o handlingar kommer mycket per automatik så de är svåra att bryta. Dvs, jag handlar på fel sätt o jag vet om det men att jag ändå gör det bidrar till att jag klandrar mig själv o får ännu sämre självkänsla.

Gissar att det handlar om att våga inse att det tar tid att komma tillbaka, att tvinga mig själv att sänka kraven på mig själv o hela tiden jobba på att byta ut de gamla slitna hjulspåren mot nya bättre. Att då vara en vanemänniska kan göra resan lite längre o svårare men det måste bara gå!