tisdag 31 mars 2009

Duktig flicka

Nyss hemkomna efter att ha haft en riktig familje eftermiddag. Oliver skulle på koll till tandläkaren så hämtade honom på dagis efter lunch. Tandläkarbesöket var en koll efter bobfallet för två månader sen som slutade i att en tand slogs in litegrann. Allt såg jättebra ut så det firade vi med fika på Cafe Lilla Marie, sen tittade vi lite om vårskor innan pappa hämtade upp oss för att åka på badhuset allihopa. Fick ha bassängen för oss själva, kändes nästan som vi hade egen pool :)

Behagligt trötta har vi sedan varvat ned framför Bolibompa o nu myser far o son med en saga!

På badhuset idag stod en mamma med sin elva månaders bebis bredvid sig. Kunde inte låta bli att notera att mamman inom loppet av någon minut hade berättat för sin bebis hur duktig hon var minst 10 gånger. Eftersom jag är i den sits ja gär så reagerar jag så klart extra på såna ord för jag vet att man inte ska använda ordet duktig till barn. Men hur lätt är det inte att använda ett så praktiskt o brett ord? Eller kanske, hur svårt är det att låta bli att använda det?

Jag är som ni redan förstått en prestationsprinsessa. Jag ska vara duktig o mitt egenvärde sitter i mina prestationer. Många gånger frågar jag mig varför har det blivit så? Jag har inte hittat något enkelt svar men jag har mina gissningar. Jag kan inte erinra mig att jag under min uppväxt någonsin fått höra att jag dög som jag var, kan inte minnas att jag fått höra att jag var älskad eller bra överhuvudtaget av de som stod mig närmast förutom några få gånger när jag hade presterat / gjort något extra. Jag vann en huvudräkningstävling i tredje eller fjärdeklass o det berömde min pappa som la ner mycket tid på att lära mig multiplikationstabellen mig för. Jag kan inte minnas någon mer gång som jag fått höra att jag gjort något bra under min uppväxt men jag hoppas att det finns tillfällen men jag kommer bara inte ihåg dem.

Men tro mig, jag har verkligen försökt få höra att jag var duktig många gånger, kämpat o presterat men aldrig fått den uppmärksamhet jag så stark törstat efter. Jag skulle efter alla dessa 35 år säga att jag blivit en mästare på att prestera men det känns som att hur mycket jag än kämpar kommer jag aldrig få känna att jag duger utifrån vad som förväntas av mig. Jag vet att min pappa älskar mig på sitt "typiskt pappiga" sätt.

Ordet duktig ger bekräftelse som oftast ökar behovet av mer bekräftelse o så är cirkeln igång, man presterar för att höra hur duktig man är o man vill höra det hela tiden så behovat av att prestera växer. Man skapar prestationsångest! Hur gör man rätt då?

Jag har hört några exempel på hur ordet duktig kan bytas ut. Mia Törnblom skriver i sina böcker om självkänsla att när barnet ropar - "Mamma, pappa titta jag gungar" ska man prata om hur roligt de har som gungar o leker istället för att berätta hur duktig det är. Ett annat tips jag läst är att istället för att använda ordet vad du är duktig säga tex jag blir så glad när du vill hjälpa mamma att duka och då kanske jag får tid över till att leka eller dyl, dvs man blir mer specificerad o barnet blir medveten om vad de gör som uppskattas o ser också att man hjälper varandra.

Men även om jag är så otroligt väl medveten om att man inte ska använda det ordet så används det alldeles för ofta hemma hos oss, ofta är det vana o brist på fantasi att utrrycka sig på ett annat sätt som ligger bakom men det gäller för mig att fortsätta jobba på det. Jag vet i alla fall att vi berättar för Oliver dagligen hur mycket vi älskar honom o försöker göra vårt bästa för att han ska känna sig trygg o värdefull för den han är.

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Ett tips kring ordet DUKTIG - det ligger ju så lätt i munnen, vi säger duktig av bara farten, och det är väl egentligen inte fel, men mitt tips är att motivera vad som är duktigt och på det sättet koppla det till en egenskap.
    Typ "vad duktig du är som kommer i tid, det visar att du är pålitlig" eller "vad duktig du är som ritar så härligt, det visar att du är kreativ". Det här sättet att bekräfta ger lite mer tyngd åt personligheten än åt själva prestationen.
    Mycket värme från Elizabeth Gummesson (som läser din blogg med stort nöje!)

    SvaraRadera
  2. TACK! Både för ett jättebra o enkelt tips o för all din vänlighet!! Det var ett jättebra tips, eftersom ordet duktig kommer med automatik så ofta så är det enklare att koppla den till en egenskap än att hitta sätt att uttrycka sig på utan att ordet duktig får användas.

    En del av tankarna på bloggen väcks när jag läser din bok. Den är väldigt intressant!

    SvaraRadera